Beslutsfattande?

På Göteborgs universitet finns det en kurs på 15hp om beslutsfattande. Den borde jag gå.

Det här med att fatta beslut gör mig galen. Oftast går jag helt på min intuition, på magkänslan och följer detta helt. Detta gäller väl såväl konsten som livet i allmänhet. Himla bra skulle säkert en del säga, men själv så undrar jag hur bra detta egentligen är i längden. Eftersom känslorna ändras jämt och ständigt, så leder det till en himla massa omprövande av beslut hela tiden. Konsten blir spretig. Jag blir spretig.

Här kommer lite snabba bilder från bygga-stortkursen. Något spretigt, och det mest konstiga jag fått för mig att göra. Men det är fint med färg och sol.

Fin färg.

Fint ljus.

Sökande efter mening.

I fönstret.

Att bara uttrycka mig konstnärligt får mig att känna mig mer viktig än vad jag är. Det blir så fullt av känslor. Kanske är det därför som jag kan tycka att det är skönt att få befinns mig i en tradition. Göra saker som de alltid har gjorts och få känna att det jag gör inte behöver vara märkvärdigt. Man blir "liten" som någon uttryckte det. En liten pusselbit av något större. Känslorna blir mindre viktiga och det jag gör mer betydelsefullt i ett sammanhang än som fristående sak.

Anledningen till att jag började hålla på med keramik var för att jag fick en fantastisk känsla av att göra saker som sen kom till användning. Att göra bruksgods är ju också ett sätt att göra sig själv liten, då mottagaren eller brukaren faktiskt blir minst lika viktig. Tror att jag ska satsa på det ett tag fram över. Är så himla trött på mig själv och lite fokus på andra skulle göra gott. Ett beslut taget i alla fall.

Mitt nästa projekt blir att spåna vidare på hur människor rör vid saker. Idén kom i duschen idag. Färgcirklar ska jag göra, eller snarare strukturcirklar baserade på de system som finns för att göra om färger till strukturer. Blir som en fortsättning på förra vårens projekt om känslo-strukturer. Om jag kan jobba in mig mer på sådant känns det som att jag har mer att hämta än det som enbart finns i mig själv. Som att arbeta vetenskapligt, med mer ordning och reda. Prata med människor. Undersöka saker. Fullt av fantastiska begränsningar ska jag ordna åt mig själv och därmed färre beslut att behöva ta!

Nu ska jag plocka påskris!
Glad påsk!

Att döda sina älsklingar.

Grattis till mig, jag lyckades döda mina älsklingar och gjorde om bygga stort- projektet till något nytt. Nu bygger jag och vet inte alls var det tar vägen. Igår diskuterade vi om jag ska måla det hela i färger när jag blir klar. En helt ny tanke för mig, ska låta den ligga och gro ett tag. Behöver också fundera lite över ljussättning, det är så fint när solen skiner och har ju planerat det hela så från början. Dock har vi vernissage på kvällen, och då skiner ju inte solen även om den faktiskt är uppe några timmar extra nu om man jämför med ett par månader sedan. Tack och lov! Ett något mer akut problem är att jag har börjat hänga leran istället för att bygga från marken. Så nu behöver jag förstärka upphängningen på något sätt så att allt inte rasar, det vore ju synd.

Ett sätt att döda älsklingarna i ett projekt är ju att arbeta med dessa i ett annat projekt. Egentligen hör de väl ihop som nästan allting verkar göra, men här kommer lite bilder från mitt sidoprojekt.
Jag håller på att utforska korsstygnsmönstret, transparens, skörhet, fyrkantiga moln, viljan att gå från kantigt till runt. Det är skoj.