Det hände idag.
"Det här med att känna färg, hur tänker du där" frågade han. Jag vill berätta allt på en gång men förstår att jag egentligen inte behöver det. För jag ser i ögonen att han förstår.
Helt plötsligt är samtalet slut. Jag kommer inte ihåg vad som sagts, bara tomheten när ni går iväg. Jag hade så många frågor kvar att ställa.
Jag söker ju ganska ofta efter ett sammanhang, och om "konsten" kan ge mig det ska jag nog fortsätta. När människor frågar spännande frågor, ger intressanta vinklingar och reflekterar över det jag har gjort, det är som om vi delar funderingar och tankar. Det är fint.
Det är kanske därför jag kan bli så uppriven när människor inte förstår. För det är så fint det där andra som det står i kontrast till.
 |
| I skolan när jag väljer ut vilka saker som ska få vara med. |
 |
| Bordet. |
 |
| På utställningen. |
Egentligen ska jag åka till skolan nu. Vi ska diskutera konsthantverkets framtid. Det är viktigt men jag är helt slut och vila är också viktigt. Berättar nog mer om allt stök inför utställningen i ett annat inlägg, och får i mig lite mat. Mortlar svartpeppar. Tomaterna smakar äntligen tomat igen. God ost och färsk pasta. En stor portion jordgubbar. Om jag laddar med mat kanske jag kan tänka på framtiden sen.
