Huvudbry

I fredags fick jag färdigt mina muggar och i måndags gjorde jag broscherna. Det var så skönt att komma på vad jag skulle sälja egentligen. Under veckan har det torkat och idag ska jag plocka ut sakerna ur skröj-ugnen och glasera hela kittet. Här kommer lite bilder från processen!

Det är så sött det här med fötter! Men alltså, det tar så lång tid! Egentligen är det mycket smartare att bara hänkla och göra en vanlig mugg. Men jag gillar ju fötter!!

Alla muggarna är drejade på klös, dvs man slänger på en rejäl klump lera på drejskivan och drejar en mugg av leran högst uppe på klumpen. Sen skär man bort muggen och fortsätter med nästa. Himla praktiskt för mindre saker tycker jag :)

Jag har valt att svänga i midjan lite till och inte buckla till några av muggarna.  Jag tycker också att det är rätt charmigt med olika storlekar, eftersom de också ska få olika färger sen. Alla är också dekorerade med de här pluttarna på lite olika sätt. Med lite ättika blev de alldeles runda och fina, ett himla bra knep som jag fick lära mig! (Jag hoppas att de inte har ramlat av i skröjen!!)

Jag har jobbat med cirklar i cirklar. Hittade ett par örhängen förra helgen om var inspirerande! Hakade liksom upp mig på det här med form i form och insåg att det var något som jag alltid tyckt var intressant fast inte fattat det :)

De små. Lägg märke till det galet söta påslakanet som jag fyndade förra helgen!

Det här är min grid. Man skriver in en massa i ett dataprogram, och blandar glasyrer hitan och ditan och gör en sån här karta.  En oxblod i oxidation. Som tur är sparade jag de små byttorna och ska använda de här färgerna till broscherna.

Samma glasyr i reduktion.

De utvalda provglasyrerna. Den ljusgröna har jag gjort lite grönare, ung som provet som står framför. Jag villa ha våriga lekfulla färger, och det har det minsann blivit :) Men muggen är snygg i vitt också så jag ska glasera några vita. Fötterna ska också behållas vita.

Igår plockade jag ut provglasyr- muggarna ur ugnen och blev så himla bekymrad. Glasyren har inte alls den yta som jag vill ha, och så hade jag glaserat för tunt. Men nu vet jag ju det. Glasyren smälte i alla fall ut, det var jag lite orolig för att den inte skulle göra. Men inte konstigt eftersom ugnen överbränt så kägla tio var nere. Så nu vet jag hur ugnen bränner. Men det är helt ok med hög temperatur eftersom allt är i porslin, så det klarar av det. Himla bra att jag hade några provmuggar så det inte var de här jag skulle sälja. Den ena glasyren har runnit också, men tror att den klarar sig om jag inte kör så mycket utjämning (när ugnen är på topptemp säger man till den att stanna kar där ett tag istället för att börja svalna av direkt).

Tillslut samlade jag tankarna, hällde jag av lite vatten, blandade om lite och gjorde en ny vit glasyr som har bättre yta. Så nu ska jag till skolan och glasera!

Skiss inför marknad

Jo, jag vet, det är himla längesen jag uppdaterade på bloggen. Men det är för att jag jobbar för fullt!

Om två veckor kommer jag vara med på en vårmässa på Nääs, och ska alltså för första gången sälja mina saker sådär "på riktigt". Eftersom jag helt plötsligt fick massor att göra så bakade jag in marknaden i min kurs. Det är svårt det dr med att sälja saker tycker jag, men just nu känns det bra eftersom jag just nu i alla fall tror mig ha lite koll på läget. Under torsdag-fredag gjorde jag en himla massa muggar på tå, och idag kom jag på att jag skulle göra broscher också. Är sedan igår, när jag hittade ett par kanonfina örhängen, helt inne på cirklar i cirklar, eller former i former. Så broscherna kommer nog inspireras ur nåt sånt.

Nu ska jag gå och lägga mig istället för att sitta uppe framför datorn. Lär bli mycket mer producerat i morgon på det viset! Här är några bilder från processen! Mer bilder kommer senare.

Skisser. Bland dessa muggar har jag valt en form som jag jobbat vidare med. Hur de slutliga muggarna blev kommer bilder på sen!

Lite skiss,  färg är trevligt!

Träd. Och inspiration!

Det är inte så ofta som jag länkar till andra konstnärer, men det ska det bli skillnad på! 

(Lägg märke till att jag skrev andra konstnärer. Börjar jag alltså att definiera mig som konstnär? Det var ju himla intressant...)

I vilket fall, jag lyckades hitta en länk till den här konstnären och kände mig himla inspirerad. http://www.zanderolsen.com/Tree_Line.html. Fick mig att börja längta efter att ta fram den där tanken om att klä in träd i lera. Kanske är dags snart, måste bara utforma det hela lite mer i huvudet.

Tree, Line av Zander Olsson

Om haptik och sånt jag gör.

Nu är kursen "Berättelser i lera" klar. Inför kursen var jag full av skräckblandad förväntan, och misstänkte att kursen skulle bli omvälvande. Och det blev den! Jag känner verkligen att jag hittat något att bygga vidare på. Visst hade det varit roligt att vara mer klar än vad jag var vid redovisningen, men jag har har mycket att bygga på inför framtiden. Och så har jag blivit helt insnöad på ett nytt ämne!

Mina saker i lådan. I lådan hittar man saker att röra vid.

Ej brända saker. Men åh så sköna att röra vid.

Det här nya ämnet som jag blivit så fascinerad av är hur människor kan uppfatta konst/prylar med andra sinnen än det visuella, tex genom att känna på dem. När människor rör vid föremål och följer dess former använder vi oss av vårt haptiska sinne. Haptisk perception består av både taktil perception, genom nervcellen på t.ex. fingertoppen, och kinestetisk perception genom position och rörelse av leder och muskler.  För att göra konst tillgänglig för människor som inte ser, har man utvecklat system för att översätta tvådimensionell konst till strukturer och på så sätt kunna läsa av konsten med sitt haptiska sinne.  Det finns även färgkodningssystem utvecklade där varje färg ger en viss struktur. Det har dock visat sig kunna bli problem när människor får för mycket taktil information. Fingrarna blir förvirrade om man upplever fler än två strukturer samtidigt. I en studie blir en blind man illamående när han får känna på ”Skriet” som i datorns översättning fått många olika strukturer på grund av färgblandningar.

Detta får mina tankar att vandra iväg till den redan tredimensionella konsten. Den är som gjord för att kännas på, fast man sällan har tillåtelse till detta på gallerier eller muséum. Jag har experimenterat med att göra olika ytor och se vad som händer med mig själv och andra människor när vi rör vid dem. Behöver en konstupplevelse alltid innefatta det visuella eller kan den faktiskt vara skapad för andra sinnen?  

Min "snuttefilt"

Det här med konst där man får använda flera sinnen är definitivt något som jag ska spinna vidare på, och jag har mycket idéer för framtiden. Jag testade att under redovisning gå omkring med ett av mina färdiga föremål i fickan, och hålla den i handen om jag ville. Och det ville jag, bar omkring på den kände i alla vrår, den blev alldeles varm och den kändes helt plötsligt väldigt viktig. Insåg att jag behandlade den lite som man ser barn behandla en snuttefilt. Så, jag tror minsann att jag ska göra snuttefiltar i lera!

Det projekt som jag jobbat med under den här kursen började som en historia om mitt sätt att koppla av från jobbet. Om leran som kändes skön mot händerna. Om hur mina händer gör olika former beroende på vilken känsla jag känner. Om att när jag är ledsen tröstas mina fingrar av att göra en viss rörelse, monotont smekande av ett hålrum. När jag försöker hitta lösningar vill händerna utforska, vandra upp i spiraler. När jag grubblar vill händerna vandra på taggar, påminnas genom små stick om att det är dags att komma vidare.

Det som redan från början var givet var att man skulle kunna hålla saken i sina bägge händer. Undersöka med båda händerna samtidigt för att snabbt kunna få en helhet av konstverket. När man tittar på en bild finns ett mönster som ögonen ofta följer, kopplat till kontrast, ljus, färg o.s.v.  Det finns också linjer eller former som gör att vi upplever ett lyft, en ren linje eller en tyngd. Finns det då några speciella taktila eller kinestetiska former som anses bättre eller sämre än andra, eller speciella mönster i hur man undersöker ett föremål med hjälp av händerna? Detta är något som jag skulle vilja undersöka vidare. En intressant aspekt är också hur känseln kan hjälpa oss att fokusera. När jag sätter mig med några av föremålen som jag har tillverkat under kursen blir jag omedelbart lugn och jag kan också uppleva en känsla av meditation eller flow när jag känner på sakerna.

Under processens gång har några störande saker uppkommit. Som att leran krymper och inte känns likadan i handen efter bränningen. Ytan ändras när den blir hård och bränd.  Den lämnar inte samma respons till fingrarna. Jag har försökt att använda gips, men upptäckt att i det här projektet var min känsla för leran viktig eftersom leran var det material som jag från början sökt mig till i mitt behov av att skapa, men framförallt känna. 

Muggar att känna på.

 Det här projektet har varit ansträngande känslomässigt, på ett bra sätt. Olika delar i mig, min konstnärliga och min mer vetenskapliga sida, har länkats samman för att hitta ett mer gemensamt fokus. Det känns himla skönt, som att jag kommit någon vart i vad jag vill hålla på med.

Avslutar med en sista bild som får mig att se fram emot många timmars jobb i tuftningsverkstan!

Kolla vad jag har i min ägo numera!