Somliga dagar.

Idag verkar vara en sån där dag. När det varit kreativitetsspinn i hjärnan verkar den bli fullkomligt utmattad och inte veta var den ska ta vägen. Eller, nä, den vet precis var den vill ta vägen, ner under täcket igen eller ner i ett varmt bad.

Nu kommer jag vara sådär delande och privat igen, men det kan jag bjuda på. De senaste dagarna har jag (Här följer en lång radda saker som ni egentligen kan hoppa över för det är rätt  oviktigt och bara skrivs för att jag antagligen behöver sortera saker): haft glasyrteori, gjort gjutformer, doppat julgransprydnader i gjutmassa, skissat på muggar, drejat upp saker för tre tekannor som ska monteras, drejat andra saker som ska bli presenter, engoberat dom, gjort galet misslyckade dekorationer på muggarna, letat efter mitt försvunna glasyrblock, sörjt mitt försvunna glasyrblock, stickat armledsvärmare, städat min arbetsplats, sorterat mina tyger och tänkt på ett kommande lapptäcke, försökt komma på vad jag ska göra till julmarknaden och insett att de sakerna borde produceras den här veckan som kommer, känt mig väldigt pedagogisk, funderat på foton till nästa veckas rhinokurs, tänkt på mitt fjärilsprojekt, funderat på vilken form ett baktråg har egentligen och hur jag ska göra korsstygnsmönster på saker... och...eh ja, ungefär tusen saker till har snurrat omkring där i huvudet.

Så mycket som jag vill göra och som inte kan göras på en enda gång. Blir matt av bara tanken på tanken om man säger så. Fulltankad på tankar.

Om man inte vill vara där man är kan man tillfälligt åka på utflykt till en annan tid.

Avbryter tankarna och lägger in en bild på veckans fantastiska fynd! Ungefär 100 år välbehållna gamla tidningar fyndade jag för en tia styck när jag slank in på second hand härom dagen. Alldeles underbara Jugend-framsidor och just den här bilden blev jag fullkomligt förälskad i. Får inte nog av gamla tidningar, har hur många som helst som samlas på hög. (Och jag som försöker göra mig av med saker).

Att läsa en gammal tidning är som att göra en spännande tidsresa, till tiden av qvinnan med q och broderimönster på morgonmössan!

Nu när jag beklagat mig lite så känns det genast bättre. Idag behöver jag faktiskt inte göra nåt. Men det är svårt att komma ihåg ibland när hjärnan liksom tror att den måste börja göra allt det där som dyker upp i huvudet. Som om det skulle försvinna bara för att man inte börjar göra det eller som om jag som person försvinner eller blir en dålig person om jag inte börjar göra nåt. Tack och lov finns det penna och papper, för när det väl står nåt ord eller en liten krumelur är skissad så försvinner inte tanken och så är det lättare att hålla reda på sig själv. Tada! Men det är faktiskt rätt svårt att hantera ibland, och tror att det är något som många andra skapande människor känner igen.