Lyssna här!

Det verkar som om jag funnit en lösning!

Här är en länk till lite ljud från instrumenten. Det kommer nog mer så småningom när jag lyckats klippa ut lite roliga bitar oväsen.

Ljudgörare!

Parafras-kursen blev en lång historia.

Här sitter jag och undrar varför jag alltid ska ge mig ut på djupt vatten och få för mig att göra nya saker.

I morgon har vi vernissage och jag sitter här med en bunt hastigt inspelade ljud och önskar att jag hade haft mina små instrument här hos mig så att jag kunde börjat om från början nu när jag spanat in det här redigeringsprogrammet på datorn lite mer. Blir nog inga ljud att spela upp i utställningslokalen. 

Tänkte lämna lite spår av mitt oväsen här på bloggen i alla fall! Men det kommer en annan dag när jag kommit på hur man lägger upp ljud här. Konstigt nog verkar det behövas en film och sånt är jag inte intresserad av.

I brist på andra media får ni hålla till godo med lite bilder!

(sakerna är vid fotograferingen inte brända. Det är de nu när de ligger på museet och skrotar. De håller att spelas på, fingras på, ha i fickan och skakas på. Men där ska de ligga innanför glasmontern. Rätt trist.) 

Den till vänster är min favo. Den kan man använda som en marackas, blåsa i och trummas på.
Tre funktioner i en!

Har dekorerat några av dem på lite olika sätt. Pluttar är skoj som vanligt.
Ja, de är sköna att känna på också såklart.

Spela spela!

Den lilla trumman här i förgrunden har ett underbart ljud! Otroligt fascinerande att lite lera med hål kan bli så skoj att leka med!

Hur som helst: Välkomna på vernissage imorgon! 17.30 på Röhsska museet.

Parafras

Vår första, och också väldigt långa kurs denna terminen heter "Parafras", och är ett samarbetsprojekt med Röhsska muséet. (http://rohsska.se) Vad parafras egentligen betyder kan man diskutera och tolka men det hela går ut på att vi ska göra en ny tolkning av ett litet japanskt objekt kallad netsuke. Från början var det en knapp för att fästa fast saker under sitt midjebälte, men sedan blev den mer av en taktil liten pryl och i västvärlden ett samlarobjekt. Vi fick spana in samlingen på museet. Tyvärr bara se men inte röra vilket jag blev lite besviken av, men Love plockade varsamt i dem med mjuka vita vantar.

Love visar netsukes.

Vi fick reda på ämnet redan i början av sommaren, och det har legat där och grott. Jag har börjat samla på handtag. Eller knappar. Vad är det som egentligen som gör att vi förstår att prylar är till att användas på ett speciellt sätt? Och hur vi ska göra det? Jag har ju alltid tyckt att handtag är spännande, och nu verkar det vara dags att arbeta lite mer med dem!
Och tänk på allt vi rör vid utan att tänka på det. Hur påverkar det oss? Och vad behövs för att ett passivt rörande ska gå över i ett aktivt? Som t.ex. med netsuken som gick från knapp till taktil pryl.
Jag har börjat samla lite information. Letat böcker på konstbiblioteket där bibliotekarien hjälpte mig en hel massa och kom med nya vinklingar vilket åter fick mig att inse att det är ju dialogen med folk jag vill åt! Det är så spännande att få veta vad folk tänker!
Jag har också samlat lite av de handtag som jag springer på. Mycket intressant, de avslöjar rätt mycket om vad jag gör, var jag bor, vart jag går.

En bild på några av bilderna av mina handtag.

I övrigt går jag och tänker mycket på det här med den kreativa processen, och är rätt förvånad över mitt sätt att hantera den. Snacka om att ha lärt sig något under åren på HDK, för jag märker otrolig skillnad jämfört med när jag började första året. Himla skönt på nåt vis!

Med lite nya prylar och avslutande av förra terminens rapport känner jag mig redo för ett nytt år!

Skärmatta. Min nya favopryl.

Jag gjorde terminsrapporten för hand. Lite pyssel men fantastiskt mycket bättre än att sitta och stirra på en dator i datasalen.

Jag har gjort lite provskålar! Fick recept på svart engob och glasyrmix från Ulla, och hoppas äntligen att jag kan få till en bra svart variant. Men det är svårt att lyckas utan bly i glasyren. Denna underbart fina farlighet!

Ack Värmeland du sköna.

Åren går och för ett par veckor sedan började jag tredje året på HDK. Nytt folk, nya tankar, nya kurser.

Förra helgen var  några som åkte på road trip till Arvika, detta Sveriges keramiknäste som kryllar av keramiker. Anledningen till resan var en utställning med en hel drös av bra keramiker som undervisar på HDK och Capellagården. Jag tog visst inga foton på utställningen men vill ni veta mer finns information här: http://www.rackstadmuseet.se/index.php/utstallningar 

Rackstadmuséet är himla trevligt, så passa på att åka dit om ni är i närheten! Värmland är mycket trevligt landskap med underbar natur och underbar dialekt! Jag gillar nog det lite extra mycket efter att ha spenderat en vecka där varje sommar under uppväxten. Det var också i Värmland som jag insåg att jag ville hålla på med lera "på riktigt", så platsen har etsat sig fast lite i hjärtat mitt. Och allt är en idyll.

Här är lite bilder från tripen!

Flickorna piffar sig. Vi hyrde en fantastiskt söt liten röd bil!

Det här med fingrar.

Vi och utställarna fick komma på besök hem till Ulla Nilsson. 

Sen åkte vi hem till Anders Fredholm, plockade äpplen och åt mumsig middag.

Anders verkstad.

Här sov vi över.

Rost och tradition.

Rost och gammal bråte. Det är fantastiskt det!

De här bilderna är från förra veckan när jag hälsade på min vän Jeanette på hennes gård.

Tack och lov att mobiler numera även funkar att ta kort med!

Tänk vilka vackra former det är på gamla redskap. Men jag antar att de linjer och former som behövs för att plöja upp jord, hacka hö eller vad de nu är till för, är rena och fartfyllda för att det ger en bra funktion. Får mig ju att fundera över om det är den klassiska goda smaken och rena formen som får mitt hjärta att slå något slag extra. Men äh, i så fall är det väl bara att erkänna att de svenska gamla formidealen har satt sina spår :)

Jag har även huserat på Nääs en sväng till. Gjort fler burkar och lite muggar. Det här med muggar är en klurig grej. Funderar på vilken form jag egentligen vill och tycker om att göra. Nu gjorde jag muggar efter förfrågan, med en form som jag egentligen tycker är rätt trist men så får man kanske göra ibland. På byggnadsvårdsbutiken hittade jag fina böcker och titta i. De har ett litet bibliotek där!

Jag ska låna den här formen! Så jäkla snyggt!

Tryckstockar tror jag att detta kallas. Mycket inspirerande.

 

Knoppar! Jag längtar efter en bollspruta!

Eh, något flippad tekanna :)

Traditionshjärtat fortsätter att klappa och jag får göra spillkummar.

Fet kant. Det är nice.

Såna där vanliga muggar på tork. 

Nu får det torka alltihop tills jag kommer dit igen.

Jag längtar till skolan börjar igen! 

Men först ska jag ta mig an sommarens stora utmaning...håll tummarna!