Sånt som också ska göras. Och ett bröst.

Drejkursen fortsätter, men i slutet av veckan har jag varit galet trött och matt. Inte fått så mycket drejat, men faktiskt blandat en del glasyrprover. Ska bli kul att se om något blir som jag vill ha det :)
På förfrågan kommer här bilder på verktygen som är nya för mig:

Drej-mått. Man mäter hur hög och vid byttan blir , så vet man hur långt man behöver dra upp leran för att göra en till likadan. Och det är ju bra om man vill göra många av samma sort.

Avdrejningsjärn. Hade varit mer pedagogiskt att visa hur det används, men då är jag för lerig om händerna för att fota. Det ser ut såhär i alla fall, och man skrapar liksom av lera från krukan med det.

 När man håller på med lera är det en del fix runt ikring, här kommer lite bilder på sånt!

Man behöver alltid städa.

Jag behöver alltid städa mig själv också.

Lera som ska återanvändas. Ligger på tork och ska sen knådas, knådas igen och slutligen säkert drejas igen. När jag återanvänder lera får jag en sån där bra känsla i magen. Som när man gör nåt nyttigt eller får något alldeles gratis!

 Nu till veckan blir det full fart. Först två dagar drejning, sedan tre dagar glasyrteori och verktygstillverkning. Ser fram emot det! Efter två dagars vila lär drejningen nog gå bättre igen :)
Avslutar det hela med ett bröst! Man kan göra mycket på drejskivan!

Bröst i lergods.

Knåda, dreja, knåda, dreja...

Vårterminen har dragit igång och vi rivstartar med en drejkurs. Fullt ös kan man säga, med mycket teknik och långa pass vid drejskivan. Rätt skönt att bara få fokusera på att göra!

Thomas, vår lärare, demo-drejar och sen sätter vi igång själva. Har nu testat att använda avdrejningsjärn, för att slippa beskicka sen, vilket är galet tidsbesparande. Försöker också vänja mig vid att använda drejmått, vilket jag fortfarande är lite skeptisk till eftersom jag vill kunna göra likadana saker utan att behöva mäta. Men det skadar inte att prova på.

Vi började med cylindrar. En himla massa, som jag bara skar itu och slog ihop igen. Lera är ju rätt praktiskt på det viset, bara att knåda ihop, låta ligga om den har blivit trött (ja, leran blir trött, men då får den vila ett tag så är den redo igen sen). Nu har vi kommit till vidgade former, så det är muggar, skålar och sånt som gäller. Personligen har jag svårt för att hitta en bra form på skålar och kan haka upp mig på det. Så, jag bestämde mig för att jag struntar i att hitta den "perfekta formen", utan bara gör istället.

Cylindrar på gång.

Skålar i fuktskåpet.

Skålar på tork.

Det är så härligt att komma igång med drejningen igen! Otroligt meditativt att sitta där vid den snurrande skivan och för mig är det som terapi. Sen är det rätt tungt med knådandet och drejandet men jag gillar när drejmusklerna börjar ploppa upp igen :). Vad jag inte gillar är mina galet kliande eksem på armarna, mina nedslitna naglar och de spruckna nagelbanden... men när huden vänjer sig vid ständig kontakt med blöt lera kommer det gå över. Ska försöka hålla mig ifrån verkstan idag så att huden för vila, och bege mig ut i solen istället!

Avslut och tacksamhet!

Japp. Nu, idag faktiskt, har vi avslutat höstterminen. Igår var det genomgång på essäerna i konsthistoria och idag har vi haft terminsgenomgång med personligt samtal och snabbtitt på terminsrapporterna som vi har gjort. Det känns rätt bra alltihop skulle jag vilja säga. Jag är grymt peppad inför våren och har många projekt på gång. Häromdagen fylldes jag av tacksamhet över hur bra jag har det; får göra det jag älskar dagarna igenom, har underbara lärare som kan hjälpa mig att definiera det som jag tänkt men inte kunnat sätta ord på själv, går en välplanerad utbildning och har dessutom otroligt talangfulla och ödmjuka klasskamrater. 

Jag är så glad över att hamnat här. Visst saknar jag många bitar i mitt "gamla liv" i Uppsala och mina vänner fattas mig otroligt mycket. Men jag är väldigt glad att inte stå inför infektionssäsongen på jobbet just nu. All heder och ära till ni som kämpar och gör ett sånt fantastiskt jobb inom vården! Tack och lov att ni finns! Men jag behöver antagligen finnas någon annanstans än i vården. Eller åtminstone inte bara där.

Här kommer lite foton på mina projekt under hösten!

Trattarna.
Hur färgas din världsbild?
Vilket filter har du valt?

Tekannorna som jag har klätt in med garn är klara. Det var galet kul att göra dem och dessutom har jag fått mycket reaktioner. Folk vill röra. Tycker att de är knäppa. Det gillar jag!

Tekannan med det lurviga garnet. 

Tekannan med "moss"-garnet.

Inför våren tänkte jag bygga vidare på det här med fransar och keramik, vilket mina lärare uppmuntrade mig att göra. Min plan är att se om jag färga in ull i starka färger och tova på istället för att limma. Vi får se hur det går. Sen ska jag träna och träna så att jag får igång drejningen igen! På samtalet idag diskuterade vi också kring vad jag gör, och vad jag vill göra. Några ord att ta fasta på: Lekfullhet, anspråk på rummet, lustfyllt. 

Förutom fransar och kannor och sånt vill jag fortsätta att göra saker med fötter. När jag själv inte riktigt kunde svara på varför fick jag förslaget om att det kan vara spännande med något undangömt, om att det finns en möjlighet där som man inte vet om. Och visst, så är det ju! 

Eftersom jag fastnat så för det här med fransar ska mina lärare fixa så att jag får använda tuftverkstan på skolan! Ett stort grattis till mig! Nu ska jag bara fixa garn...

Muggar på tå