Mumsiga glasyrer!

För två veckor sedan brände jag och Ylva-Li en reduktionsugn. Det är ju så himla fint med reducerade glasyrer! Fick ut en del fint, och några trevliga svar på experiment.
Tyvärr är vissa bilder lite grå, så ni får ha överseende. Ska redigera dem, men jag är så ivrig så nu får det väl se ut så här.

Små handskålar. Jag måste göra större! Med mysig rinnig chun gör de sig finfint.

Tekanna.

Ibland har man tur och glasyren rinner snygg-snyggt.

Håller i en liten handskål från tidigare oxidationsbränning.

Blandat lite glasyrer, tror jag har nåt på gång här.

Eh, ja, det blir lite freakat ibland.

En av tekannorna i porslin, med pluttar på.
Glasyren blev super, och med krackar mellan pluttarna blev det som en hel stjärnhimmel!

Fint hopkok. Himla sträv tyvärr.

Turkosa handskålar.

Tekanna i chunglasyr som jag spetsat med lite extra järn.

Nu har jag värmt min mat i micron tre gånger eftersom jag fick för mig att blogga massa på en gång. Typiskt. Imorgon bitti börjar jag jobba på barnmottagningen i Kungsbacka. Med blandade känslor. Det ska bli roligt med samtidigt kokar jag över av projekt att göra i lera. Det är något frustrerande kan man säga men kanske himla bra ändå, att jag tycker om min utbildning.

Av jord är du kommen.

I veckan var jag på arkitekten. Som vanligt var det galet bra att byta lite perspektiv och nu kan jag inte sluta tänka på det här med lera. Lera som byggmaterial.

David, som hade sin exjobbs-presentation hade gjort detta om lera som byggmaterial. Ritat ett hus. Det diskuterades om energi- åtgång, -lagring och värmealstring med förkortningar som jag inte förstod men jag satt där helt förbluffad över hur många möjligheter som öppnade sig.

Davids provkuber.

Det är ju lera vi använder hela tiden, men varför inte ta till de byggmetoder som faktiskt finns? 

Jag måste verkligen prova! När jag ändå är ute på Nääs och låter vatten rinna över lera ska jag försöka få till något. Måste bara bygga en rejäl träram först. Jag önskar verkligen att jag kunde bygga saker i trä, sådär snabbt och smidigt som somliga kan. 

Tror att det ska bli korsstygn i landskapet. Å så trevligt det skulle vara.

Sammanhang.

Ibland möter jag människor som hjälper mig att känna mig som en del i ett sammanhang.
Det hände idag.

"Det här med att känna färg, hur tänker du där" frågade han. Jag vill berätta allt på en gång men förstår att jag egentligen inte behöver det. För jag ser i ögonen att han förstår.

Helt plötsligt är samtalet slut. Jag kommer inte ihåg vad som sagts, bara tomheten när ni går iväg. Jag hade så många frågor kvar att ställa.

Jag söker ju ganska ofta efter ett sammanhang, och om "konsten" kan ge mig det ska jag nog fortsätta. När människor frågar spännande frågor, ger intressanta vinklingar och reflekterar över det jag har gjort, det är som om vi delar funderingar och tankar. Det är fint.
Det är kanske därför jag kan bli så uppriven när människor inte förstår. För det är så fint det där andra som det står i kontrast till.

I skolan när jag väljer ut vilka saker som ska få vara med.

Bordet.

På utställningen.

Egentligen ska jag åka till skolan nu. Vi ska diskutera konsthantverkets framtid. Det är viktigt men jag är helt slut och vila är också viktigt. Berättar nog mer om allt stök inför utställningen i ett annat inlägg, och får i mig lite mat. Mortlar svartpeppar. Tomaterna smakar äntligen tomat igen. God ost och färsk pasta. En stor portion jordgubbar. Om jag laddar med mat kanske jag kan tänka på framtiden sen.

Mera pluttar.

Jobbar på. Vet fortfarande inte vad som hinner hända fram till utställningen om en vecka. Vet att det blir pluttar att känna på, men vilka?

Tekannor.

Tyvärr har det redan börjar spricka mellan hänkel och tekanna på några stycken.

Lägg till bildtext

Glasyren rinner lite för mycket.

Lite större fat.

Uppe på och ner i.

Fläck.

Det övergivna.

Det övergivna. Naturen tar över. Litenheten. Förfallet.

Fascinerande. Farligt.

Stilla stenfåglar på en tom strand.

"The ceramic view"

Övergiven keramikskola.

Jag passar in.

Mattan på altanen.

Hål.

Sorgset.

Fabriken.

Utsikten.

Den stora tomma insidan.