Älskade lera.

Som om jag trodde annat, men gång på gång får jag bevis för det. Jag älskar lera. Och att jobba med händerna. Och att hänga på landet.

Har spenderat hela helgen ute på Nääs och ville så gärna stanna. Men, i morgon ska jag tillbaka till mitt fina jobb på barnmottagningen så jag fick bege mig hemåt igen. Jag gillar ju att jobba där också men kände rätt starkt efter sex veckors heltidsjobb att livet bara rullar iväg. Saknar skapandet och tiden att stanna upp i mig själv, som jag gör när jag får hålla på att göra saker och fundera. Nu, efter den här  helgen, känner jag mig hel igen.

Det verkar vara en sommar full av insikter och mognad.

Himla skönt att inte ha nån kurs i skolan utan bara få hålla på och dreja bäst jag ville. Ville göra burkar med "känselknoppar" för jag tänkte att det kunde vara trevligt. Men rackarns, hittade ingen bollspruta (jag är inte så förutseende alla gånger) så fick bli stora knoppar bara. Kul ändå, och verkar ha hittat en bra form att utgå ifrån. Det flöt fint med drejandet och fylen luktar så gott (jord) och är en fröjd att dreja i! 

Burkar på gång. Provar lite olika form.

Utsikten på Nääs.

Jag har inte bara jobbat i verkstan. Tagit morgondopp, kvällsdopp och mitt på dagendopp. Simmat över sjön och tillbaka. Blivit alldeles rufsig i håret. Druckit kaffe. Läst tidning. Och sagt många gånger att sånt här liv vill man ha.

Här kan man sitta.

Knåda knåda. Sofi gör stolar. 

Jag drejade upp ett par spillkummar också. Behöver ha bra grejer att sätta deg i.

Stolarna och en flitig Sofi.

Mycket snyggt skvätt från drejningen.

 Jag var sugen på att göra lite fat också, och ville mest bara göra drejränder och fippla med formen lite. Såhär blev det då. Misstänker att det blir galet snyggt med en smaskig turkos glasyr!

Blubb-fat.

Flera fat. Prylar på golvet.

Knopp knopp.

Cirklar i cirklar på cirklar.

Fredagsmys.

Gick till Nääs konsthantverk på trevlig utställning.

Spännande affisch.

Nån gång ska jag göra nåt med tegelpannor. Det är så jäkla snyggt!

Sugrörsinspiration. Reklam för nån kurs man kunde gå.

Slappa lite.

Hejdå.

Lerfestival i Jönköping! Och en skatt!

I helgen var jag på lerfestival!
Det hela ägde rum på Jönköpings kulturhus och jag ställde ut mitt borde med "färgcirklar" i caféet, och lite muggar och handskålar i ett större rum med andra utställare.
Utanför fanns prova-på-drejning och lerbrottning, ni kan ju gissa var det var mest folk...

Mitt bord i cafét.

Hur som helst, trevligt var det, och intressant att träffa lite keramikfolk från den trakten. Det är alltid bra att se sig om lite. Till min stora glädje kom Caroline på besök och gav mig en sommarlovskram.

Snygg-Caroline badar fötterna i lera. 

Barnen i lerbadet!

Mitt bord i utställningshallen.

 Något splittrad känsla kände jag av; skulle man sälja eller bara ställa ut? Återigen en påminnelse om tydlighet. Viktigt när det gäller allt. När jag väl stod några minuter vid det här bordet var det en person som ville köpa men då hade jag ingen växel och det hela blev lite tokigt. Nåväl, många fina kommentarer och uppskattande ord är guld värda. Och så fick jag ju själv se lite ny keramik!

Hemma hos mamma väntade en skatt!
Mormor hade viskat i sin systers öra, så "moster Rut" hade plockat ihop hela samlingen av korsstygnsmönster. Ett stort tack till dem!
Nu har jag att göra hela livet. Ibland önskar jag att jag kunde pröva alla idéer på en enda gång!

De är ju bara så himla snygga!

Sorterar mönster.

Det var tur att jag fick lite lera på händerna helgen som var för annars är det svårt att hinna med den. Jag har ett nytt finfint sommarjobb men det tar såklart en massa tid och kommer jag till skolan måste jag prioritera städning (TRÅKIGT!). Önskar att jag skulle vara superpigg och fylld av energi, men tyvärr är det inte så. Är helt slut efter jobbdagarna med massor med nytt att lära hela tiden. Men men, det är väl bara att acceptera att jag inte kan göra allt på en gång.

Mumsiga glasyrer!

För två veckor sedan brände jag och Ylva-Li en reduktionsugn. Det är ju så himla fint med reducerade glasyrer! Fick ut en del fint, och några trevliga svar på experiment.
Tyvärr är vissa bilder lite grå, så ni får ha överseende. Ska redigera dem, men jag är så ivrig så nu får det väl se ut så här.

Små handskålar. Jag måste göra större! Med mysig rinnig chun gör de sig finfint.

Tekanna.

Ibland har man tur och glasyren rinner snygg-snyggt.

Håller i en liten handskål från tidigare oxidationsbränning.

Blandat lite glasyrer, tror jag har nåt på gång här.

Eh, ja, det blir lite freakat ibland.

En av tekannorna i porslin, med pluttar på.
Glasyren blev super, och med krackar mellan pluttarna blev det som en hel stjärnhimmel!

Fint hopkok. Himla sträv tyvärr.

Turkosa handskålar.

Tekanna i chunglasyr som jag spetsat med lite extra järn.

Nu har jag värmt min mat i micron tre gånger eftersom jag fick för mig att blogga massa på en gång. Typiskt. Imorgon bitti börjar jag jobba på barnmottagningen i Kungsbacka. Med blandade känslor. Det ska bli roligt med samtidigt kokar jag över av projekt att göra i lera. Det är något frustrerande kan man säga men kanske himla bra ändå, att jag tycker om min utbildning.

Av jord är du kommen.

I veckan var jag på arkitekten. Som vanligt var det galet bra att byta lite perspektiv och nu kan jag inte sluta tänka på det här med lera. Lera som byggmaterial.

David, som hade sin exjobbs-presentation hade gjort detta om lera som byggmaterial. Ritat ett hus. Det diskuterades om energi- åtgång, -lagring och värmealstring med förkortningar som jag inte förstod men jag satt där helt förbluffad över hur många möjligheter som öppnade sig.

Davids provkuber.

Det är ju lera vi använder hela tiden, men varför inte ta till de byggmetoder som faktiskt finns? 

Jag måste verkligen prova! När jag ändå är ute på Nääs och låter vatten rinna över lera ska jag försöka få till något. Måste bara bygga en rejäl träram först. Jag önskar verkligen att jag kunde bygga saker i trä, sådär snabbt och smidigt som somliga kan. 

Tror att det ska bli korsstygn i landskapet. Å så trevligt det skulle vara.

Sammanhang.

Ibland möter jag människor som hjälper mig att känna mig som en del i ett sammanhang.
Det hände idag.

"Det här med att känna färg, hur tänker du där" frågade han. Jag vill berätta allt på en gång men förstår att jag egentligen inte behöver det. För jag ser i ögonen att han förstår.

Helt plötsligt är samtalet slut. Jag kommer inte ihåg vad som sagts, bara tomheten när ni går iväg. Jag hade så många frågor kvar att ställa.

Jag söker ju ganska ofta efter ett sammanhang, och om "konsten" kan ge mig det ska jag nog fortsätta. När människor frågar spännande frågor, ger intressanta vinklingar och reflekterar över det jag har gjort, det är som om vi delar funderingar och tankar. Det är fint.
Det är kanske därför jag kan bli så uppriven när människor inte förstår. För det är så fint det där andra som det står i kontrast till.

I skolan när jag väljer ut vilka saker som ska få vara med.

Bordet.

På utställningen.

Egentligen ska jag åka till skolan nu. Vi ska diskutera konsthantverkets framtid. Det är viktigt men jag är helt slut och vila är också viktigt. Berättar nog mer om allt stök inför utställningen i ett annat inlägg, och får i mig lite mat. Mortlar svartpeppar. Tomaterna smakar äntligen tomat igen. God ost och färsk pasta. En stor portion jordgubbar. Om jag laddar med mat kanske jag kan tänka på framtiden sen.