Ordning och reda, frustrations-fri fredag

Tänka sig. Imorgon är det fredag och en vecka av data är avklarad, utan gråtattacker och stor (endast liten) frustration. Som vanligt så lär jag mig massor, men mest har jag fått bekräftat vad jag faktiskt redan vet: de är inte smarta. Datorerna alltså. Och framför allt inte skrivarna. Skrivarna har marginaler i kanterna som de själva bestämmer över och som gör att ett perfekt dokument i datorn i själva verket kan bli galet skevt när man skriver ut. 

Men det är ok, man får försöka att lära sig skrivarnas språk. Och sen varje enskild skrivares dialekt, för de tolkar var och en informationen de får från datorn på lite olika sätt. Jag som vanligtvis har en hyfsad positiv inställning och tror att saker löser sig lätt har numera utarbetat en strategi när det gäller datorer och utskrift; tro aldrig att det funkar förrän du har det på papper.

Mina foldrar på G i datasalen.
Skriva ut, vika, fixa marginaler, skriva ut, vika, fixa om igen, skriva ut...

Nåväl, jag har gjort lite annat under veckan också, och här kommer lite bilder på det: 

(Misstänker att det är någon spontan bearbetning av frustrationen som ersättning av tårarna. Mycket bättre och mycket mer konstruktivt måste jag ge mig själv beröm för).

Jag har möblerat om och städat på min verkstadsplats.

Jag har sorterat, tittat på och sorterat om mina glasyrprover.

Bränt engobproverna och nu är de i ugnen igen.
Nästa vecka kanske jag kan använda mig av resultatet.
(Jag har byggt en lite hylla också, där mina verktyg står. Den skymtar där bakom, med den fina blå duken på).

Imorgon har jag som mål att fixa in min signatur i datorn. Det ska jag nog klara. Men jag tror det först när jag ser det!

KROPP

Efter en veckas modellstudier är vi helt slut allihop. Förutom konstant mätande och intensivt tittande har vi dessutom behövt SAMARBETA för att bygga upp vår skulptur. Vi har jobbat i grupp!
Det var faktiskt galet roligt, men jag märker hur utmattad man blir av konstant kommunicerande när man blivit van att vara ifred med sina tankar. I vilket fall, vi i vår grupp på fyra och sedan tre personer tror jag hade kul allihop, diskuterade en himla massa och kände oss hyfsat nöjda med resultatet. Hon har liksom en känsla i sin kropp som är skön och vilande.

Själv tyckte jag att det var svårt att hitta en kärlek till skulpturen när vi var så många som jobbade på den samtidigt. Jag tror att det är när jag får den där kärleken till det jag gör som det faktiskt blir bra och en känsla hittas i uttrycket. Men i fredags så kände jag faktiskt att mitt hjärta slog några extra kärleksfulla slag för skulpturen!

Vi inledde med att i vår grupp hyfsat fort få upp en kropp under måndag förmiddag. Sedan ägnade vi tiden åt att försöka hitta positionen i kroppen och få rätt längd på kroppen (stora operationer som att tex kapa av ryggen och köra in en träbit som förlängning). På onsdagen fick vi byta skulptur. Det var så skönt, jag var så trött på vår som aldrig fick axlarna rätt eller låren på rätt plats. Det var bara att börja skära och kapa igen på den nya kroppen :)

Så här långt hade vi kommit på måndag förmiddag.

Virginia hugger i ryggen!

På fredag morgon skulle vi få till ett huvud fort som attan.

Skulpturen så klar som vi hann få den.

Med de andra i salen.

Detaljbild.

 Efter redovisningen kapade vi ner allt igen, ner i plastpåsar och vi ska få köpa lera till halva priset. Tänkte att det kunde vara bra material till stora fat, även om det blir lite jobb att rensa leran från frigolit och annat skräp.

Sofie.

Nu väntar två veckors datakurs. Kan inte påstå att jag ser fram emot det, datorer gör mig deprimerad. Men antagligen kommer jag att lära mig massor igen. Typiskt.

En kurs går så fort!

I torsdags redovisade vi drejkursen, som nu alltså är klar. Tiden har gått galet fort och jag kan inte begripa att den här lite mer tekniska kursen redan är över. Jag har som vanligt lärt mig mycket, men kände att jag personligen kunde ha jobbat på lite mer mot slutet av kursen. Här är lite bilder från redovisningen!

Skålar, koppar och tallrikar. Längtar efter att få det glaserat!

Min hörna. Faten är rätt stora, även om det inte syns här. Ca 50-60cm i diameter tror jag.  Borde skaffa en tumstock!

Jag gillade att göra stora fat, och kommer helt klart att fortsätta med det. Lyckades införskaffa en egen värmepistol på Bellevue marknad igår, och jag är väldigt nöjd med mitt fynd för med värmepistol är det lättare att lägga ut fatet utan att det kollapsar. Tyvärr upptäckte jag att fatet längst in hade spruckit i kanterna. Tror att jag hade fuktat det för mycket när jag satte dit "bladen". Nu har jag kraschat det så det är väl bara att blöta upp leran igen. Tänk så bra ändå att man kan återanvända leran. Ska försöka göra nya liknande fat, för jag har en blå-grön-lila glasyr som jag så himla gärna vill testa på de här typen av fat. Får jobba på ordentligt i veckan, och passa leran lite mer noggrant så att det inte spricker igen.

Fatet som sprack.

Jag gillade att bygga i fatet, något som jag har gått och klurat på att göra sedan workshopen vi hade under kursen Naturligt konstruerat, där jag byggde vidare på ett söndrigt fat. De här bladen, eller vecken, påpekade Renata gjorde sig rätt bra från sidan, de blev som ett landskap. Blir spännande att se vad som blir av mitt fatbyggande. Det är intressant att tänka på vad som är ett fat egentligen. Thomas, vår drejlärare, menade att här fanns en gräns, att det upphör att vara ett fat och blir konst istället. Men är inte ett fat konst? Slutar ett objekt att vara konst om man kan bruka det? Jag har insett att jag personligen gillar att göra bruksföremål, men med en liten tvist, som gör att man ifrågasätter om man ska bruka det. Som fat fulla med blad eller tekannor täckta med garn. Jag vet inte vad som tilltalar mig i det mötet, ännu, men det kanske jag kommer på så småningom.

I fredags var jag på begravning. En äldre släkting till mig har dött, och lämnat ett stort tomrum efter sig. Göte var en kreativ man och en person som alltid uppmuntrat mig i mitt skapande. Visat hur man kan göra ett landskap av några enkla akvarellstreck och skänkt mig sin silversmide-låda. En person som inspirerade mig och visade på möjligheten att ägna livet åt skapande på olika sätt. Som njöt av furudoft och känslan av fint fint putsat trä. Vi är många som kommer att sakna dig!

Man skulle lägga en ros på kistan men egentligen ville jag skänka dig alla dessa tulpaner med en fantastisk form.

Jag drejar :)

Drejkursen fortsätter, denna veckan skulle vi dreja större fat. Efter mental laddning på måndagskvällen satt jag fart på tisdag morgon. Det var galet kul att gå upp lite i storlek, och faktiskt inte så svårt som jag trodde. Har dragit slutsatsen att med en än tre-fyra kilo lera på drejskivan kräver centrering i omgångar. Har nu gjort fat på 7.5 kilo, men ska fortsätta uppåt har jag tänkt. Den störta utmaningen för mig är att låta det ta tid, man måste vänta in leran och låta den torka innan den klarar att "tänjas ut" hela vägen.

Vår lärare Thomas tog lite foton, så jag tänkte dela med mig av dem!

Så här drejar jag ett stort fat:

Lerklump på drejskivan som centreras.
Här gäller det att vara bestämd!
 

Hål för att göra botten.

Väggen dras upp.

Börjar att vidga formen.

Tadaa!

Ett lite vidare fat. Man ska alltid fixa till kanten!

Försöker jämna ut lite inuti fatet.

Efter drejningen har de beskickats och jag har dekorerat lite med porslinsengob.

Samma dag som faten drejades brände vi en gasugn. Något splittrat fokus, och en del spring eftersom gasen tappade i tryck när det blev frost på tuben. Vi fick sätta tuben som står källaren i en balja med varmvatten. Det gav bra effekt och en rejäl låga som jag och Tina trodde skulle tända eld på stället när vi kom in i ugnsrummet och fick syn på den. Och gasmätaren är sönder, så bränningen var lite allmänt förvirrad...men ack så lärorik!

Igår kväll plockade vi ur ugnen, och jag fick ut en hel del intressanta prover. Det finns så mycket fina glasyrer, och i reduktion blir de riktigt mumsiga! Mina koppar med celadon på som jag brände om blir inte speciellt lyckade så de flesta kraschade jag i soptunnan idag. En härlig känsla. Förutom fat, bränning och prover så har vi haft glasyrteori nu i veckan. Lärt oss att räkna med Segerformler, och det var kul att använda hjärnan till lite matte för en gångs skull. Sen har vi såklart kollat glasyrprover och tittat på olika oxiders inverkan på olika glasyrtyper. Så, det här är vad vi har titta på under dagen.

Prover. Prover. Prover.

Mera prover. Hittat en mörkt lila på porslin som blir riktigt spännande!

Sådär, det var allt för denna gången! Imorgon ska vi göra verktyg och i helgen ska jag hänga i verkstan. Det kommer blir bra!