En kurs går så fort!

I torsdags redovisade vi drejkursen, som nu alltså är klar. Tiden har gått galet fort och jag kan inte begripa att den här lite mer tekniska kursen redan är över. Jag har som vanligt lärt mig mycket, men kände att jag personligen kunde ha jobbat på lite mer mot slutet av kursen. Här är lite bilder från redovisningen!

Skålar, koppar och tallrikar. Längtar efter att få det glaserat!

Min hörna. Faten är rätt stora, även om det inte syns här. Ca 50-60cm i diameter tror jag.  Borde skaffa en tumstock!

Jag gillade att göra stora fat, och kommer helt klart att fortsätta med det. Lyckades införskaffa en egen värmepistol på Bellevue marknad igår, och jag är väldigt nöjd med mitt fynd för med värmepistol är det lättare att lägga ut fatet utan att det kollapsar. Tyvärr upptäckte jag att fatet längst in hade spruckit i kanterna. Tror att jag hade fuktat det för mycket när jag satte dit "bladen". Nu har jag kraschat det så det är väl bara att blöta upp leran igen. Tänk så bra ändå att man kan återanvända leran. Ska försöka göra nya liknande fat, för jag har en blå-grön-lila glasyr som jag så himla gärna vill testa på de här typen av fat. Får jobba på ordentligt i veckan, och passa leran lite mer noggrant så att det inte spricker igen.

Fatet som sprack.

Jag gillade att bygga i fatet, något som jag har gått och klurat på att göra sedan workshopen vi hade under kursen Naturligt konstruerat, där jag byggde vidare på ett söndrigt fat. De här bladen, eller vecken, påpekade Renata gjorde sig rätt bra från sidan, de blev som ett landskap. Blir spännande att se vad som blir av mitt fatbyggande. Det är intressant att tänka på vad som är ett fat egentligen. Thomas, vår drejlärare, menade att här fanns en gräns, att det upphör att vara ett fat och blir konst istället. Men är inte ett fat konst? Slutar ett objekt att vara konst om man kan bruka det? Jag har insett att jag personligen gillar att göra bruksföremål, men med en liten tvist, som gör att man ifrågasätter om man ska bruka det. Som fat fulla med blad eller tekannor täckta med garn. Jag vet inte vad som tilltalar mig i det mötet, ännu, men det kanske jag kommer på så småningom.

I fredags var jag på begravning. En äldre släkting till mig har dött, och lämnat ett stort tomrum efter sig. Göte var en kreativ man och en person som alltid uppmuntrat mig i mitt skapande. Visat hur man kan göra ett landskap av några enkla akvarellstreck och skänkt mig sin silversmide-låda. En person som inspirerade mig och visade på möjligheten att ägna livet åt skapande på olika sätt. Som njöt av furudoft och känslan av fint fint putsat trä. Vi är många som kommer att sakna dig!

Man skulle lägga en ros på kistan men egentligen ville jag skänka dig alla dessa tulpaner med en fantastisk form.