KROPP

Efter en veckas modellstudier är vi helt slut allihop. Förutom konstant mätande och intensivt tittande har vi dessutom behövt SAMARBETA för att bygga upp vår skulptur. Vi har jobbat i grupp!
Det var faktiskt galet roligt, men jag märker hur utmattad man blir av konstant kommunicerande när man blivit van att vara ifred med sina tankar. I vilket fall, vi i vår grupp på fyra och sedan tre personer tror jag hade kul allihop, diskuterade en himla massa och kände oss hyfsat nöjda med resultatet. Hon har liksom en känsla i sin kropp som är skön och vilande.

Själv tyckte jag att det var svårt att hitta en kärlek till skulpturen när vi var så många som jobbade på den samtidigt. Jag tror att det är när jag får den där kärleken till det jag gör som det faktiskt blir bra och en känsla hittas i uttrycket. Men i fredags så kände jag faktiskt att mitt hjärta slog några extra kärleksfulla slag för skulpturen!

Vi inledde med att i vår grupp hyfsat fort få upp en kropp under måndag förmiddag. Sedan ägnade vi tiden åt att försöka hitta positionen i kroppen och få rätt längd på kroppen (stora operationer som att tex kapa av ryggen och köra in en träbit som förlängning). På onsdagen fick vi byta skulptur. Det var så skönt, jag var så trött på vår som aldrig fick axlarna rätt eller låren på rätt plats. Det var bara att börja skära och kapa igen på den nya kroppen :)

Så här långt hade vi kommit på måndag förmiddag.

Virginia hugger i ryggen!

På fredag morgon skulle vi få till ett huvud fort som attan.

Skulpturen så klar som vi hann få den.

Med de andra i salen.

Detaljbild.

 Efter redovisningen kapade vi ner allt igen, ner i plastpåsar och vi ska få köpa lera till halva priset. Tänkte att det kunde vara bra material till stora fat, även om det blir lite jobb att rensa leran från frigolit och annat skräp.

Sofie.

Nu väntar två veckors datakurs. Kan inte påstå att jag ser fram emot det, datorer gör mig deprimerad. Men antagligen kommer jag att lära mig massor igen. Typiskt.