Kroppsnära.

Vi har en kurs i gips och gjut nu, och denna ska pågå ända fram till jul. Fullspäckat med uppgifter och massor med intressanta tekniker att lära oss. Vår första sak att börja med var att hälla gips i ballonger och forma på olika vis. En kul och snabb metod där man snabbt får fina former. Personligen kände jag mig rätt matt till en början, en blandning av att jag var alldeles yr och inte kände att jag hittade så mycket av mitt eget uttryck i ballongerna. Men...

Sen gick jag hem och låg på soffan en dag. Tänkte. Och insåg att hallå, jag gillar ju det här med kropp! Så, jag har helt enkelt använt kroppen för att forma ballongerna. Här följer några exempel:

Här tänkte jag nyckelben, blev en rätt stor trist korv.

Detta var den första. När jag andas rör sig den sköra punkten hela tiden vilket gjorde gipset väldigt poröst där. Så formen fick bli tvådelad.

Nu har jag klättrat ur formen. 

Gör en stooor grön, använder min tratt att trycka med ibland, och har spillt ut en massa gips på en av de första formerna jag gjorde.

Den del som låg på mitt höftben. Blir riktigt snygga former tycker jag.

Mellan ben, runt ben. 

Vy från golvet i gipsverkstan.

Det är fascinerande med ett nytt material, och processen med ballongerna har fått mig att reflektera och känna in. När jag tar gipsballongen och sätter dem mot kroppen är den kall, sladdrig och vill inte riktigt följa med. Man får kämpa och trycka rätt hårt. Sedan börjar den ge efter, allt mer och mer, blir varmt och mysigt och tillslut är den som en enhet rätt svår att skilja från en själv. 

Att hantera gipset på det här viset kändes nästan som att dansa.

Och jag gillar ju att dansa!

Det här var egentligen vad jag gjorde förra veckan. Nu har jag tryckt mer med fingrar och börjar göra gipsformer. Ska gå igenom det jag gjort, ställa upp dom i grupperingar och välja ut vilka jag vill jobba vidare med. Tanken är att vi ska välja tre former i olika storlek och fortsätta med dom. Kanske behöver göra några fler små :)

Imorgon är det handledning så vi får se vad det blir efter det. Hela den här kropp- och danskänslan har fått mig att vilja testa att använda ballongerna mellan människor, skapa mellanrumsformer och undersöka hur gipset beter sig i större skala. I kroppsfixeringen har jag också snöat in på sexleksaker, så får se om de kan bli något sådant. Jag går också och grunnar på julmarknaden. Vad ska jag sälja egentligen? Börjar bli hög tid att komma på det. Många tankar med andra ord. Tack och lov har jag blivit befriad från yrsel-viruset så har energi att hantera dem alla.

Vedbränning

Det är på tiden, men här kommer lite bilder från vedbränningen för några veckor sedan.
Att elda och hugga ved är väl typiskt machokeramik. Tufft och manligt. Jävla normer.
Vi töser gillar't också.

Prylar som ska in i ugnen.

Där jag har kameran kastar man in elden.
Lågorna sprids upp över den här väggen.

Jag packar ugn.

Käglor. De smälter ner vid olika mycket värmearbete. Så man vet hur mycket mer man behöver elda.

Snyggogrenen. Den byggde jag på med lera i olika stadier förra hösten. Fanns lite rester kvar under trädet.
Tror att trädet är sjukt tyvärr, även om det är snyggt.

På kö?

Hugga ved!

Elden.

Tina och yxan.

Löööv 

Vi snor lite kol för att grilla bananer på.

Katie och Virginija.

Annett ser nåt fint.

Sakerna är vita, då är det varmt, typ 1300 grader.

Kasta in ved fort som attan.

Helena eldar. 

Fullt ös och lågor ur skorsten.

Vernissage

Idag har vi haft vernissage. Jag är helt slut, men ändå nöjd med dagen. Har mycket att fundera på men tankarna är inte redo att samlas i text ännu. Det enda som gnager lite är att jag stör mig på att alla bilderna blev passiva bilder. Hade velat ha med fjärde lilla bilden där det är en mer aktiv pose. Att fota kvinnor i passiv position är ju inte speciellt ovanligt och jag hade velat ha med den mer aktiva aspekten. Men men, den kanske är intressant att spara till senare och presentera på nåt vis tillsammans med de "äckliga". Lägger upp snyggbilder och mer text sen, men här kommer lite bilder från dagen! Är helt ego och  lägger bara upp bilder på mig och mitt, men vi var fyra till i det lilla rummet. Längre ner kommer texten som tillhör.

Mitt hörn.

Jag och en del av verket.

BRODERIET

Början på mitt projekt. Korsen förföljer mig en hel sommar. Korsstygnen som broderats i all evighet.

FOLKDRÄKTEN

Hänger längst in i garderoben. Den är sydd av min mormors moster som var sjuksköterska precis som jag.

TRADITIONEN

Går vidare. Jag bär den med mig och ibland klär jag mig i den, tätt intill kroppen. Blir till hudnära stygn.

PORSLINET

En tradition att bära med sig.

Igår kväll i annat ljus, innan jag går hem.

Jag, igen.

Utställningsfix

Sådär gott folk! Imorgon hänger vi utställning.
Känner just nu att det ska bli skitkul. Har fixat och donat, bara med det här projektet hela veckan, vilket har gjort att jag inte har gått på den gestaltningskurs jag ska gå på. Men det ska jag ta i fatt nästa vecka. Hellre det än att gå sönder av splittrat fokus.

I måndags fotade jag lite mer, så nu har jag fotat totalt tre gånger. Det blir skillnad varje gång, och nu senast  byggde jag mest efter kroppen och tänkte inte så mycket på mönster. Det resulterade i att modellen såg ut lite som en dalmatiner; fläckvis med kors här och var. När fläckarna sen byggdes ihop blev det genast bättre. Jag testade också att bygga upp mer över hela kroppen, korsa mittlinjen, provade lite nytt ljus osv.

Men det coolaste nya, det var att fota när korsen rivs bort, faller av eller plockas. Det blev effektfullt och rätt äckligt. Det blir en stark känsla av att riva av sig sina traditioner. Men hur man än river och sliter är man ändå märkt, spåren syns. Detta med att bryta traditioner, eller kanske bygga om dem, ska jag jobba vidare med senare men det måste nog ligga och mogna till lite först. I det här projektet handlar det om att vilja bära med sig traditionen, vörda den.

Här är lite foton från dagen (jag har varit himla effektiv!):

Det här är skolans superprinter! Fotona har redigerats och sen har jag skrivit ut. En bild fick ett grönt stråk över sig och tillslut gav jag upp eftersom det inte gick att åtgärda trots mängder av hjälp. 

Provbilder. Här är två olika sorters hud, med hjälp av photoshop stämmer de rätt bra i tonen nu.

De utskrivna bilderna är limmade på kapa (sån där tjock skiva med lite fluff inuti, den är bra och lätt). Det var rätt trixigt att få till en snygg kant och jag var galet nervös innan limning och tillskärning. Men nu är det gjort!

Gjort visitkort och skrivit en text att sätta bredvid mitt verk.

Ibland blir jag så tacksam över all hjälp man kan få. Har kunnat boka in tid med folket som kan datorer och skrivare, vilket gör att jag får lite mindre data-panik. Folk i skolan ställer upp som modeller, tycker till om saker och diskuteras med. Käraste mamma hjälper mig med texten och kommer med annat perspektiv. Tack alla! Tänk vad livet skulle vara trist och svårt utan andra människor!

Imorgon bygger vi, på lördag är det Vernissage! Jag stället ut fotografier och nån form av reliefmönster i porslin (bygger på plats).
Kom och titta! Kan tipsa om en härlig höstpromenad vid slottet dessutom, det är så fint där ute på Nääs. http://www.naaskonsthantverk.se/aktuellt.php

Att se i kors.

Under veckan som gått har jag varit så trött! Det är lite kämpigt att jobba på hela helger på sjukhus och sen vara kreativ i skolan under veckan. Idag tvingar jag mig till en paus helt utan jobb med varken lera eller sjuka barn. Passar ändå på att samla tankarna såhär till min sena frukost och skriver ett litet inlägg i bloggen.

Jag har fortsatt att göra kors, i olika höjder som ska komponeras ihop till ett mönster. Engoberade allihop igår kväll/natt, men när jag gjort det började jag ångra mig och fundera på om det ändå hade varit bättre att ha lergodfärgen kvar och bara engobera framsidan. Nåja, får väl göra nya till utställningen annars...

Planen så småningom är att bygga större kors, komma ut i naturen, testa om jag kan få grönmossig yta uppepå korsen och bygga mer över människor.

Nivåer, skuggor, blank engob.

Det var när jag provla lite andra bitar inatt som jag ångrade att jag gömde allt lergods under vit engob...

Sedan vi började har jag insett att drejningen helt halkat efter. Kändes som om jag inte alls kunde dreja och i veckan fick jag alltså för mig att sitta en stund vid skivan. Jag var ju inspirerad till att göra fat, och slängde på kanske 3-4 kg på drejskivan. Med totalt otränade drejmuskler var ju detta såklart rätt svårt och alltihop säckade... Men i torsdags -när jag väl fattat att man kanske ska börja lite smått -satt jag och drejade småprylar i två timmar. Det blev lite muggar i lergods som jag ska engobera och göra mönster på tänkte jag. Såhär ser några ut helt utan färg:

 Dessutom har jag börjat fota de små porslinskorsen på kroppar...och inser härmed att jag ändå hunnit rätt mycket i veckan. Det där med att bygga på en kropp kräver övning och på måndag ska jag fortsätta. Men det är snyggt med leran mot huden alltså! Bilderna behöver fixas och beskäras innan jag lägger upp nåt här, men här kommer en cliffhanger från studion... (alltså, hur säger man cliffhanger på svenska egentligen, det är ju alltid trevligt att kunna uttrycken på sitt modersmål!)

Nu förstod jag att trots min eviga trötthet har jag varit rätt duktig i veckan. Med detta tar jag stolt ledigt idag!