Träd. Och inspiration!

Det är inte så ofta som jag länkar till andra konstnärer, men det ska det bli skillnad på! 

(Lägg märke till att jag skrev andra konstnärer. Börjar jag alltså att definiera mig som konstnär? Det var ju himla intressant...)

I vilket fall, jag lyckades hitta en länk till den här konstnären och kände mig himla inspirerad. http://www.zanderolsen.com/Tree_Line.html. Fick mig att börja längta efter att ta fram den där tanken om att klä in träd i lera. Kanske är dags snart, måste bara utforma det hela lite mer i huvudet.

Tree, Line av Zander Olsson

Om haptik och sånt jag gör.

Nu är kursen "Berättelser i lera" klar. Inför kursen var jag full av skräckblandad förväntan, och misstänkte att kursen skulle bli omvälvande. Och det blev den! Jag känner verkligen att jag hittat något att bygga vidare på. Visst hade det varit roligt att vara mer klar än vad jag var vid redovisningen, men jag har har mycket att bygga på inför framtiden. Och så har jag blivit helt insnöad på ett nytt ämne!

Mina saker i lådan. I lådan hittar man saker att röra vid.

Ej brända saker. Men åh så sköna att röra vid.

Det här nya ämnet som jag blivit så fascinerad av är hur människor kan uppfatta konst/prylar med andra sinnen än det visuella, tex genom att känna på dem. När människor rör vid föremål och följer dess former använder vi oss av vårt haptiska sinne. Haptisk perception består av både taktil perception, genom nervcellen på t.ex. fingertoppen, och kinestetisk perception genom position och rörelse av leder och muskler.  För att göra konst tillgänglig för människor som inte ser, har man utvecklat system för att översätta tvådimensionell konst till strukturer och på så sätt kunna läsa av konsten med sitt haptiska sinne.  Det finns även färgkodningssystem utvecklade där varje färg ger en viss struktur. Det har dock visat sig kunna bli problem när människor får för mycket taktil information. Fingrarna blir förvirrade om man upplever fler än två strukturer samtidigt. I en studie blir en blind man illamående när han får känna på ”Skriet” som i datorns översättning fått många olika strukturer på grund av färgblandningar.

Detta får mina tankar att vandra iväg till den redan tredimensionella konsten. Den är som gjord för att kännas på, fast man sällan har tillåtelse till detta på gallerier eller muséum. Jag har experimenterat med att göra olika ytor och se vad som händer med mig själv och andra människor när vi rör vid dem. Behöver en konstupplevelse alltid innefatta det visuella eller kan den faktiskt vara skapad för andra sinnen?  

Min "snuttefilt"

Det här med konst där man får använda flera sinnen är definitivt något som jag ska spinna vidare på, och jag har mycket idéer för framtiden. Jag testade att under redovisning gå omkring med ett av mina färdiga föremål i fickan, och hålla den i handen om jag ville. Och det ville jag, bar omkring på den kände i alla vrår, den blev alldeles varm och den kändes helt plötsligt väldigt viktig. Insåg att jag behandlade den lite som man ser barn behandla en snuttefilt. Så, jag tror minsann att jag ska göra snuttefiltar i lera!

Det projekt som jag jobbat med under den här kursen började som en historia om mitt sätt att koppla av från jobbet. Om leran som kändes skön mot händerna. Om hur mina händer gör olika former beroende på vilken känsla jag känner. Om att när jag är ledsen tröstas mina fingrar av att göra en viss rörelse, monotont smekande av ett hålrum. När jag försöker hitta lösningar vill händerna utforska, vandra upp i spiraler. När jag grubblar vill händerna vandra på taggar, påminnas genom små stick om att det är dags att komma vidare.

Det som redan från början var givet var att man skulle kunna hålla saken i sina bägge händer. Undersöka med båda händerna samtidigt för att snabbt kunna få en helhet av konstverket. När man tittar på en bild finns ett mönster som ögonen ofta följer, kopplat till kontrast, ljus, färg o.s.v.  Det finns också linjer eller former som gör att vi upplever ett lyft, en ren linje eller en tyngd. Finns det då några speciella taktila eller kinestetiska former som anses bättre eller sämre än andra, eller speciella mönster i hur man undersöker ett föremål med hjälp av händerna? Detta är något som jag skulle vilja undersöka vidare. En intressant aspekt är också hur känseln kan hjälpa oss att fokusera. När jag sätter mig med några av föremålen som jag har tillverkat under kursen blir jag omedelbart lugn och jag kan också uppleva en känsla av meditation eller flow när jag känner på sakerna.

Under processens gång har några störande saker uppkommit. Som att leran krymper och inte känns likadan i handen efter bränningen. Ytan ändras när den blir hård och bränd.  Den lämnar inte samma respons till fingrarna. Jag har försökt att använda gips, men upptäckt att i det här projektet var min känsla för leran viktig eftersom leran var det material som jag från början sökt mig till i mitt behov av att skapa, men framförallt känna. 

Muggar att känna på.

 Det här projektet har varit ansträngande känslomässigt, på ett bra sätt. Olika delar i mig, min konstnärliga och min mer vetenskapliga sida, har länkats samman för att hitta ett mer gemensamt fokus. Det känns himla skönt, som att jag kommit någon vart i vad jag vill hålla på med.

Avslutar med en sista bild som får mig att se fram emot många timmars jobb i tuftningsverkstan!

Kolla vad jag har i min ägo numera!

Mina nya stora fat!

Idag öppnade jag och Tina ugnen som vi gasbrände i tisdags, som vanligt med blandat resultat. Men det är väl smällar man får ta, man måste ju våga testa lite! Vi fick i alla fall till en bra bränning med bra reduktion i hela ugnen.

Jag och ett av mina fat. Den här glasyren är så himla fin!

De här små rackarna är viktiga. Käglorna visar hur varmt det har varit i ugnen.

De tre faten.

Detaljbild.
Den här glasyren var en vild chansning, blev inte alls som planerat men rätt bra ändå :)

Lite mer från ovan.
Svårt att tro kanske, men de två till vänster är samma glasyr, men lite olika leror. Tycker verkligen att de här tre gör sig bra som grupp.

Olika glasyrer i samtal med varandra.

Vackert rinn, och jag är glad över färgen på den här leran som är mixad återvinningslera med allt möjligt i.

Såhär kan det gå. De här glasyrerna trivs inte alls på tekannor. Och porslinsengoben har sprätt av.

Lite muggar. Tyvärr har shinon inuti inte smält ut ordentligt.
Det här var mina slarvmuggar, för att testa hur lite jobb jag kan komma undan med. Ser faktiskt inte så mycket spår av slarvet, så den här glasyren verkar kunna täcka lite av varje.

Vacker glans i den här glasyren.

Som ni ser verkar jag göra det mesta i lila toner. Även sånt som inte ska bli lila får lila nyanser. Verkar som att det ska vara så just nu så det är väl bara att köra på. Saker passar ju ihop åtminstone :)


Sätt dig ner en stund
heter projektet som jag håller på med på kursen som vi läser just nu.

Det handlar om hur mina händer kan använda leran för att sakta ner och känna in. Hur mjuk den kan vara. Hur följsam och glatt den kan bli. Hur händerna kan kupas runt den och fingrarna löpa längs med.

Jag har helt enkelt gjort saker som jag tycker om att känna på. Tanken är att sakerna ska finnas till för att sätta sig ner en stund, och jag har delat upp den lilla stunden i fyra steg. Tror att jag får beskriva det här mer ingående en annan dag när jag vet lite mer hur jag ska uttrycka det hela, men här kommer iaf lite bilder:

Del 1; känn in känslan. 

Del 2; leta runt, fundera.

Del 3; lösning, testa

Del 4; komma vidare, ta en sak i taget.
(De ska vara på en tråd)

De här sakerna är ju egentligen inte alls gjorda för att tittas på, utan bara att kännas på, så bilderna säger egentligen inte så mycket. De är i lagom storlek för att båda händerna ska kunna känna runt samtidigt. Jag har arbetat med glättning så leran är jätteblank och len på vissa ställen, men taggig på andra där jag satt duttat engob. Ska göra nån omgång till med prylar så att jag har lite att välja på, och kanske färga in leran lite. Kanske nån dutt av glasyr någonstans. Vi får se hur det blir!

En mask är en mask?

Det är något speciellt med masker. Bland reklamen som vi fick hem dök det upp några roliga masker bara sådär, och de har jag lekt med lite. Jag har också kopplat ihop det här med masker med skisskursen som vi har just nu. Masker är definitivt något skapar revir på olika sätt, vilket vad temat för kursen. Vad händer när man klär sig i någon annans ansikte? Jag ser på mig själv annorlunda när jag tittar mig i spegeln, och frågan hur masken kan påverka den jag är. Både för mig själv och andra. Nu när jag börjat jobba med maskerna kom jag att tänka på en bok. Min favo-bok någonsin kan man säga. Den heter Cirkus, Hans Gedda har tagit bilderna och Bodil Malmsten skrivet dikterna. Tyvärr finns den inte i min ägo, är slut överallt, så om någon ser den på ett antikvariat någonstans köp den! Och sälj den till mig!

På svt play, K-special, finns en dokumentär om Hans Gedda. Tyvärr ligger den bara en ute en vecka till så passa på att se den! 

http://svtplay.se/v/2721636/k_special/geniet_fran_flen_-_hans_gedda?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2745839/sb,p102870,1,f,-1

Det här är min favo-mask.

 Jag bestämde mig för att göra ett tryck inspirerat av masken ovan. Vår uppgift på den här kursen är att synliggöra vår kreativa process, genom att jobba i 2D; fylla ett stort papper med vad vi vill, och sedan göra något med det här pappret i 3D på måndag. Har tänkt att hinna måla baksidan grön innan dess.

Karvar för att få linoliumtryck.
Jag har nästan inte jobbat något alls med tryck, men misstänker att en ny värld snart kommer att öppna sig.

Bland det bästa med min skola är att det finns roliga saker att leka med i varenda hörn. Som den här spegelboxen tex.

Förutom skisskursen så fortsätter arbetet med Berättelser i lera och jag blev himla lättad när jag insåg att jag kan göra verklighet av ett projekt som jag velat komma igång med länge. Det heter för tillfället "Sätt dig ner en stund", och består av keramiska föremål som man ska sitta ner och känna på. Inspirerat av hur leran kan hjälpa mig att hitta fokus och flöde. Jag är bara i början än så länge, men så småningom dyker det nog upp bilder. 

Det här med konceptuell konst blir allt mer spännande och efter en utställning på konstepidemin i fredags inser jag att en historia bakom något kan vara himla betydelsefullt. Göra någonting som först verkar rätt ointressant till något spännande som ligger kvar i medvetandet hos betraktaren i flera dagar.

Sen har jag spenderat en himla massa med att blanda glasyr, göra färgkropp och engobprover. Inbillar mig att jag kommer ha stor nytta av det senare. Jag vill ju så gärna hitta färger som jag trivs med, och det verkar krävas en del provande.

En himla massa engobprover lär det bli.

Färgkroppar innan bränning.

 Nu till veckan misstänker jag att det blir fullt ös. Skiss, glasyrteori, konsthistoria och jobba vidare på berättelse-kursen. Sen ska jag bränna en gasugn också, jag hoppas på att få ut en del fint. Lite tekannor, stora fat och saker som samlat damm sedan drejkursen.

Nya kurser!

Datakursen är avslutad, jag har tagit några glädjeskutt över att jag slipper sitta i en datasal på ett tag, och vi har påbörjat två nya kurser. En skisskurs, som ska handla om REVIR, och en kurs om Konceptuell konst som heter Berättelser i lera.

Det är ju rätt inne med konceptuell konst, och jag hade lite motstridiga känslor inför den här kursen. Funderade på om jag skulle behöva jobba i lera och göra små historier? Sån där "story telling" är nog inte riktigt min grej. Men efter att haft den första lektionen med Frida, vår gästlärare (spana in på fridamalarborn.se) är jag grymt taggad. Vi blev matade fulla av intryck under ett bildspel som hon visade, och hjärnan går på högvarv. Nu gäller det bara att sortera upp saker lite. Eller ganska mycket. Allt ihop verkar otroligt spännande men väldigt läskigt!

Jag insåg också att kursen Naturligt Konstruerat som vi hade i höstas handlade mycket om konceptuell konst. Under den hände det mycket med mig, jag hade galet roligt och öppnade upp för nya vyer. Kan hoppas på att den här blir minst lika bra. Jag har ingen aning om vad det kommer att leda till inom mig, och vad jag kommer att göra i de här kurserna, men här är sånt som jag för tillfället pysslar med och tänker på.

Det bästa med att skolka från datalektionen är att jag gör tekannor istället.
Än så länge helt obrända. 

Tittar på engobprover och tänker att det är svårt att hitta färger att älska på lergodset.
Åtminstone om man inte vill använda sig av farlig men strålande vacker blyglasyr.

Jag tittar mig i spegeln med masker som min kombo fick i nån reklam.
Om man har mask blir allt annorlunda. Ungefär som när man tittar genom trattar fast på sig själv.

Min name-dropping bok fylls på flitigt.
In med en himla massa nya namn efter Fridas föreläsning i tisdags!

Jag hittade silkespapper på en billig affär.
Det är så fina färger. Och det är så fint när ljuset skiner på och igenom.

Av någon anledning så tänker jag mycket på kött också. Jag är i en köttig period. Min kropp känns mycket som av kött och blod, och jag har ätit mer kött än vanlig. Det kan kännas konstigt att köpa kött i affären, man ser verkligen inte vad det är. En låda kött. Typ som ett paket pasta. Det är lätt att tappa respekten för vad det faktiskt är i den där lådan.

Köttfärs. Jag kanske vill använda köttfärs i mitt projekt.
På något sätt.