Naturligt konstruerat: Uppstart / Alt: Frihet Från Förvirring

Efter två omtumlande dagar är jag full av osorterade idéer, ett utmattande kaos som jag försöker strukturera och sortera. Borde egentligen läsa Anders Fredholms glasyrbok inför morgondagens glasyrteori, men för att åtminstone göra ett försök till frihet från förvirring tänkte jag skriva av mig lite (hmm, borde kanske döpa om det här inlägget till Frihet Från Förvirring, svårt att säga precis som det är svårt att genomföra). 

Naturligt konstruerat heter den kurs som vi nyss påbörjat. Vår gästlärare Elisabeth har satt full fart på oss med diverse uppgifter. Igår började vi med att fritt associera till ordet natur. Minst tio ord var nedskrivna på lappar som vi sen la på golvet. Ur dem fick vi sedan välja ett ord som vi fick skapa något tredimensionellt objekt ur, i valfritt material. Mitt ord var SPRET. Och det blev så här:

Titeln; "The height of the cypress would work successfully" stämde överraskande bra in. Utan att veta att vi sökte titel fick vi i uppgift att hämta en rad (i mitt fall rad 8) ur valfri bok i biblioteket på valfri sida mellan 1-120. Att slumpmässigt söka upp en mening, ord, sak eller liknande kommer jag att fortsätta med. Kanske kan vara något att arbeta med i framtiden. Kanske i någon favo-bok, ett visst ord i låttexter osv.

Efter att vi klarat av den uppgiften fick vi slängda objekt som vi skulle bygga vidare på. Jag fick ett trasigt fat. Jag bara byggde på utifrån vad jag kände för, men måste erkänna att jag uppenbarligen inspirerades av de snygga trägirlangerna som jag hittade i soptunnan i träverkstan. Bakom fatet ser ni dem på mitt första försök till "spret" som blev alldeles för mjukt för att vara spret. Antagligen pga girlangerna. Men jag gillade dem så mycket så jag lät dem vara!

Idag har vi varit ute på Nääs hela dagen. Skönt att komma ut i lugnet på landet, och precis som förra gången jag steg av tåget där ute kände jag att "här kan jag bo".  Dagens första uppgift var att skära ner läderhård lera. Jag som gillar att tälja tyckte att det var toppen, och dessutom fick de avtäljda lerbitarna en väldigt trevlig glättad yta. Och så såg de ut lite som ett barkmönster. Efter det fick vi krossa porslin, och tillsammans med slicker, de läderhårda lerbitarna och mjuk lera gå ut och bygga upp nåt i naturen. Eftersom jag hade sett barkmönster vill jag bygga på ett stam, men när jag kom ut så jag en gren hänga på lagom arbetshöjd kring knuten så jag byggde där istället. När jag började jobba på den droppade slicker ner bland löven på marken så jag började medvetet lägga porslins- och lerbitar även där.

De läderhårda lerbitarna

Gren inklädd i i lera i olika stadier. 

Det som faller av.

Jag tänkte på förgänglighet. När träden tappar löv så går de sönder, precis som leran/porslinet som vi hade haft sönder. När det regnar på detta kommer högen av det som faller av bli större. Rinna sakta av på olika sätt. Naturen är ju i ständig förändring. En porslinsskärv faller av precis som regndroppen gör. I medvetandet började jag även tänka på våren, använde ljusgröna porslinsbitar, försökte bygga upp igen, löv som klättrar upp mot grenen.
Kring det här arbetet blev det också diskussioner om varför keramik anses vara något som ska vara färdigt och fint, beständigt. Är det ok att göra en utställning med något som går sönder? Skulpturparker där skulpturerna förändras?

Nästa uppgift var att sitta stilla i skogen i tio minuter och komma på en maskin som skulle hjälpa naturen. Vad behöver naturen hjälp med undrade jag? Den är ju så bra som den är. Men den kanske behöver hjälp att kommunicera med människan? Att få oss att förstå vad vi gör med den. Började tänka på jätteräkor och slaktad regnskog, och hur bra det vore med ett alarmsystem. Så jag skissade en maskin som ska hjälpa oss att se. Såna här flyger det runt över jorden! När vi gör nåt som skadar larmar maskinen. Jorden skakar. Eller Du får en elchock när du äter jätteräkan på sushin! (Den äter jag inte längre, byter mot lax. Sluta med det du också!)

Just nu är jag alltså inne på ögon. På årstider. Människans årstider -barn, gammal. Hur åldras våra ögon? Det naturliga åldrandet. Vi försöker omkonstruera åldrandet på olika sätt.

Från grenar till ögon. Det är bara det att ögonen som jag tänker på är misstänkt lika de knotor jag gått och tänkt på den senaste veckan... heter det inte öga till och med, det där stället där man ska klippa av orkidéstängeln?

Nu är det hög tid för glasyrboken. Och imorgon ska jag upp tidigt för att hinna tufta färdigt mattan. Mattan med knotan på.