Jag har gjort en matta!

Nu är min matta klar och i torsdags hade vi redovisning av tuftningskursen. Den här tekniken är enligt mig helt underbar och snart vill jag göra fler mattor. Nästa ska gå i blågrönt har jag tänkt! Färgerna valde jag utifrån vad jag hittade för garn i skolan. Mönstret på mattan är inspirerat av knotorna på träden som jag arbetade med under gestaltningskursen. Tittar man på ett annat sätt kan man även se ögonformen som jag har arbetat med senare, nu under naturkursen.

När man tuftar kommer resultatet direkt, och vips har man fyllt ett helt fält med färg. En stor kontrast till keramiken där det tar bra mycket längre tid att få fram ett resultat. Jag ville arbeta med så många tekniker som möjligt för att lära mig, så det är olika längder på fransarna och vissa områden även gjorda med bouclé, en teknik där tråden inte skärs av -man plockar bort nålen helt enkel- och garnet bildar bucklor istället för fransar.

Sista tillklippningen på skolans golv.

Närbild på en förhöjning i mattan.

Tuftningskursen har betytt mycket för mig på många plan. Framför allt så kom jag igång igen och fick tillbaka lite konstnärligt flöde. Att arbeta med textil känns för tillfället galet roligt! När jag förra veckan uttryckte att jag bara ville hålla på med textil så sa min handledare att jag kunde ju sätta textil på keramiken. Jag sken upp som en sol enligt mina klasskompisar, så istället för att trycka ut lera i vitlökspress för att få fransar så ska jag klistra garn på lite saker. Har drejat upp tekannor som jag tror kommer göra sig utmärkt i textil kostym!

En hylla med saker i skolan. De trattformade sakerna ska man titta i för att fundera över vad man egentligen ser. Vad ser vi som naturligt eller konstruerat? Efter bränning ska jag pussla dit lite prylar, glas plast speglar och sånt.

Vad är din världsbild färgad av?

Bara en övrig bild på min arbetsplats i skolan.
Kreativ röra?

Smålandsdrömmar

När jag tvättade förra veckan såg jag en hög med böcker och tidningar ligga längst in i torkrummet i tvättstugan. Någon hade rensat ut och lämnat en söt lapp om att ha en bok-bytarhörna. I traven med tidningar hittade jag en Form, nr 8-9 dec 2009. SMÅLAND står det på framsidan, och tidningen visade sig ha ett Smålandstema, med hela 94 sidor Småland. 

Foto från Smålandskogen. Ljuset kan vara underbart där!

Småland. Möbelriket, glasriket och stugriket. Och landskapet som jag vuxit upp i. I tidningen hittar jag artiklar om Skeppshult, Bruno Mathsson och Myresjöhus. Ateljéhus Pukeberg, röda stugor och glasgraffiti.  En stolthet blommar inom mig när jag tänker på allt det där. All design och finurlighet som gjort att man kan sitta skönt och ergonomiskt eller dricka ut klingande kristallglas. Allt det där har på något sätt funnits kring mig under uppväxten utan att jag märkt det. Visst, en tur i glasriket var i princip obligatoriskt för varje sommarsemester, men var fanns egentligen konstnärligheten? Fanns den där men pratades inte om? Det som jag uppfattade som viktigt i samhället där jag kommer ifrån är att jobba. Jobba, jobba, jobba. "Sträva och gno som en Gnosjöbo" sägs det. Men vad skapades egentligen i allt det här jobbandet? Någon måste ju ha tänkt till gällande form och funktion på Konstsmides lampor t.ex.. Visst, de där gamla trådvisparna kanske inte har någon form att skryta med, där får funktionen duga, men ändå. I fixet och trixet för att få till de där prylarna som behövdes för att laga maskinen, lysa upp granen och fluffa till äggen finns mängder av design. Oavsett om man pratar om det eller inte. Lite synd att det skulle ta mig 29 år att komma på det bara. Och lite synd om de fantastiska "designers" som kanske aldrig riktigt kom på det.

Jag i Smålandsskogen förra hösten.

Allt det här tänkandet och läsandet om Småland har fått mig att börja längta "hem". Inte till Gnosjö, men till småländsk skog och sjö och uppfinnerikedom. Och en idé om att föra traditionen vidare på något vis. På mitt vis.

Den keramiska traditionen i Småland vet jag inte mycket om. Tror att om den existerar så är den liten, och nya traditioner kan vara svårt att införa. Men man kan ju försöka kanske! Och med tanke mitt behov av omväxling så kanske det inte bara blir keramik som gäller. Framtiden får utvisa. Just nu håller jag på med film på skisskursen. Och med ögon/seende/intryck på keramikkursen. Allt har ändå blandats ihop och filmen handlar om blänk och reflektion. Här kommer ett foto från mitt piano, ingår i min stop motion film.

Pianoblänk

Har inte fotot det jag gjort i lera ännu, men det kommer senare. Har inte känt mig så inspirerad gällande lera och hellre velat hålla med med andra material. Men, nu har jag kommit på varför: FÄRG + DREJNING. Brist på det alltså. Så idag har jag drejat hela dagen! Och blandat engobeprover så att jag kan börja med lergods och sätta färg på saker på en gång. Är redan mer inspirerad än på länge!

Naturligt konstruerat: Uppstart / Alt: Frihet Från Förvirring

Efter två omtumlande dagar är jag full av osorterade idéer, ett utmattande kaos som jag försöker strukturera och sortera. Borde egentligen läsa Anders Fredholms glasyrbok inför morgondagens glasyrteori, men för att åtminstone göra ett försök till frihet från förvirring tänkte jag skriva av mig lite (hmm, borde kanske döpa om det här inlägget till Frihet Från Förvirring, svårt att säga precis som det är svårt att genomföra). 

Naturligt konstruerat heter den kurs som vi nyss påbörjat. Vår gästlärare Elisabeth har satt full fart på oss med diverse uppgifter. Igår började vi med att fritt associera till ordet natur. Minst tio ord var nedskrivna på lappar som vi sen la på golvet. Ur dem fick vi sedan välja ett ord som vi fick skapa något tredimensionellt objekt ur, i valfritt material. Mitt ord var SPRET. Och det blev så här:

Titeln; "The height of the cypress would work successfully" stämde överraskande bra in. Utan att veta att vi sökte titel fick vi i uppgift att hämta en rad (i mitt fall rad 8) ur valfri bok i biblioteket på valfri sida mellan 1-120. Att slumpmässigt söka upp en mening, ord, sak eller liknande kommer jag att fortsätta med. Kanske kan vara något att arbeta med i framtiden. Kanske i någon favo-bok, ett visst ord i låttexter osv.

Efter att vi klarat av den uppgiften fick vi slängda objekt som vi skulle bygga vidare på. Jag fick ett trasigt fat. Jag bara byggde på utifrån vad jag kände för, men måste erkänna att jag uppenbarligen inspirerades av de snygga trägirlangerna som jag hittade i soptunnan i träverkstan. Bakom fatet ser ni dem på mitt första försök till "spret" som blev alldeles för mjukt för att vara spret. Antagligen pga girlangerna. Men jag gillade dem så mycket så jag lät dem vara!

Idag har vi varit ute på Nääs hela dagen. Skönt att komma ut i lugnet på landet, och precis som förra gången jag steg av tåget där ute kände jag att "här kan jag bo".  Dagens första uppgift var att skära ner läderhård lera. Jag som gillar att tälja tyckte att det var toppen, och dessutom fick de avtäljda lerbitarna en väldigt trevlig glättad yta. Och så såg de ut lite som ett barkmönster. Efter det fick vi krossa porslin, och tillsammans med slicker, de läderhårda lerbitarna och mjuk lera gå ut och bygga upp nåt i naturen. Eftersom jag hade sett barkmönster vill jag bygga på ett stam, men när jag kom ut så jag en gren hänga på lagom arbetshöjd kring knuten så jag byggde där istället. När jag började jobba på den droppade slicker ner bland löven på marken så jag började medvetet lägga porslins- och lerbitar även där.

De läderhårda lerbitarna

Gren inklädd i i lera i olika stadier. 

Det som faller av.

Jag tänkte på förgänglighet. När träden tappar löv så går de sönder, precis som leran/porslinet som vi hade haft sönder. När det regnar på detta kommer högen av det som faller av bli större. Rinna sakta av på olika sätt. Naturen är ju i ständig förändring. En porslinsskärv faller av precis som regndroppen gör. I medvetandet började jag även tänka på våren, använde ljusgröna porslinsbitar, försökte bygga upp igen, löv som klättrar upp mot grenen.
Kring det här arbetet blev det också diskussioner om varför keramik anses vara något som ska vara färdigt och fint, beständigt. Är det ok att göra en utställning med något som går sönder? Skulpturparker där skulpturerna förändras?

Nästa uppgift var att sitta stilla i skogen i tio minuter och komma på en maskin som skulle hjälpa naturen. Vad behöver naturen hjälp med undrade jag? Den är ju så bra som den är. Men den kanske behöver hjälp att kommunicera med människan? Att få oss att förstå vad vi gör med den. Började tänka på jätteräkor och slaktad regnskog, och hur bra det vore med ett alarmsystem. Så jag skissade en maskin som ska hjälpa oss att se. Såna här flyger det runt över jorden! När vi gör nåt som skadar larmar maskinen. Jorden skakar. Eller Du får en elchock när du äter jätteräkan på sushin! (Den äter jag inte längre, byter mot lax. Sluta med det du också!)

Just nu är jag alltså inne på ögon. På årstider. Människans årstider -barn, gammal. Hur åldras våra ögon? Det naturliga åldrandet. Vi försöker omkonstruera åldrandet på olika sätt.

Från grenar till ögon. Det är bara det att ögonen som jag tänker på är misstänkt lika de knotor jag gått och tänkt på den senaste veckan... heter det inte öga till och med, det där stället där man ska klippa av orkidéstängeln?

Nu är det hög tid för glasyrboken. Och imorgon ska jag upp tidigt för att hinna tufta färdigt mattan. Mattan med knotan på.

Det är tufft att tufta!

Snart ska jag berätta om tuftningen, men först vill jag bara lägga upp lite bilder som min mamma skickade till mig. Hon har plockat höstblommor i trädgården och satt de i två vaser som jag har gjort. Att dreja höga flaskor såhär är jätteroligt, och jag påminns igen om att det är hög tid att börja dreja igen. Får inte glömma att öva på tekniska färdigheter, även när vi i skolan har mycket andra projekt och tränar mer konstnärliga färdigheter. Det är mycket man ska träna på. Här är i vilket fall mina vaser, på ett fönsterbleck en härlig höstsöndag med klarblå himmel!

Drejad vas med askglasyr. Reduktionsbränd.

Drejad vas med askglasyr och järnoxid.
På bilden syns det inte så väl, men halsen har jag skurit på hälften så att ena halvan bildar blomstöd och andra blir en hänkel. Blev bra, eftersom blommorna står väldigt snyggt på det viset!

Som jag tidigare skrivit så har vi haft en kurs i naturlig gestaltning. Såhär såg min presentation av den kursen ut. Som den grenälskare jag är så har jag jobbat med att förenkla den formen, och nu är jag väldigt sugen på att jobba in de här formerna i leran. Helt plötsligt såg jag insvängda cylindrar överallt och har många olika idéer på hur jag kan få in den formen i leran. Jag funderade också mycket över knotorna på grenarna, på vägval. Och på kroppen i grenen.

Tuftning! Det är grymt tufft det alltså! Igår började jag tufta för första gången. Har lite träningsvärk i ryggen idag men det är det värt. En matta på 1 x 1.25m ska det bli ungefär, och nedan är lite bilder på det jag har gjort hittills. Jag inspirerades av formen jag sett på knotorna på grenarna men kände mig smått vilse i processen. Hade inte hunnit tänka över färgval alls så råkade göra lite grejer som jag sen förstod inte var optimalt. Var inte alls nöjd när jag höll på, men försöker se det som ett prov för att lära mig tekniken. Man håller i en slags pistol som drivs av tryckluft, trycker den mot en uppspänd väv, skjuter fram garn genom väven och pistolen skär av tråden så att fransar sticker upp på andra sidan mattan. Det man tänker på i första hand är ryamattor, men i affärerna finns massa mattor som är gjorda på det här viset.

Baksidan. Den sidan som man tuftar från. Lite klurigt eftersom det man gör blir spegelvänt!

Detalj där jag testat olika höjder på valsen.

Så långt som jag har kommit på mattan.

Nu när jag ser mattan såhär på bild så får jag lite mer idéer på hur jag ska lösa mina färgvalsproblem. Imorgon eftermiddag ska jag fortsätta att tufta för full maskin! Tror att jag bara ska köra på, improvisera och hoppas på det bästa.

Min lady och mina grenar

I mitt fönster har jag en lady. Hon sitter där och filosoferar, och när hon kommer in i ett rum brukar det genast kännas mer harmoniskt. Jag skulpterade henne under en dag i våras när vi hade modell under en hel dag. Det var fantastiskt att iaktta, forma och känna hur det växte fram en människa under mina händer. Jag hoppas att vi får skulptera till modell någon gång snart!

Lady i svart stengods.
När det är mörkt och regnar reflekteras hennes bild i glaset.  Får mig att undra om det är i mörkret som vi oftast kan se flest bilder av oss själva?

I torsdags hade vi enskilt samtal med vår teckningslärare. Vi skulle visa våra skisser från Botan och diskutera hur vi skulle bygga vidare. Det som jag fastnade mest för i trädgården var grenar, knotor, deras sätt att växa och hur en gren väljer sin väg. En gång såg jag ett program på tv, om hur ådror, grenar och floder breder ut sig på samma sätt. Det är spännande tycker jag!

Här är några av mina skisser:

Ett frö från något träd. När jag gjorde de små förgreningarna började jag tänka på ett nyfött barns små trådar till blodådror.

Grenar.

Hur kommer det sig att knotorna väljer att bli knota och inte en gren?

Jag i Botan.

Om jag uppfattade min lärares ord rätt var KROPP ett ledord i min process. Att jag såg kropp i grenarna. Att kroppen och det tredimensionella svaret är viktigt för mig. Min nya uppgift var att göra något stort, vara i materialet och måla känslan av mig själv i grenarna. Lättare sagt än gjort, men jag gjorde som jag blivit tillsagd, åkte till Rusta och köpte billiga tapeter, akrylfärg och penslar. Det resulterade i fredags i två snabba skisser, och på måndag ska jag jobba vidare på den här svåra uppgiften.

Efter en vecka utan lera börjar jag längta efter materialet igen. Är så sugen på lergods och färger, ska försöka blanda till lite engobprover snart. När ingenting finns klart blir det ett sånt stort steg att ställa sig i glasyrrummet. Men det kommer nog. Måste bara komma igång.

Spillkummar i lergods som jag gjorde förra året.