En kurs går så fort!

I torsdags redovisade vi drejkursen, som nu alltså är klar. Tiden har gått galet fort och jag kan inte begripa att den här lite mer tekniska kursen redan är över. Jag har som vanligt lärt mig mycket, men kände att jag personligen kunde ha jobbat på lite mer mot slutet av kursen. Här är lite bilder från redovisningen!

Skålar, koppar och tallrikar. Längtar efter att få det glaserat!

Min hörna. Faten är rätt stora, även om det inte syns här. Ca 50-60cm i diameter tror jag.  Borde skaffa en tumstock!

Jag gillade att göra stora fat, och kommer helt klart att fortsätta med det. Lyckades införskaffa en egen värmepistol på Bellevue marknad igår, och jag är väldigt nöjd med mitt fynd för med värmepistol är det lättare att lägga ut fatet utan att det kollapsar. Tyvärr upptäckte jag att fatet längst in hade spruckit i kanterna. Tror att jag hade fuktat det för mycket när jag satte dit "bladen". Nu har jag kraschat det så det är väl bara att blöta upp leran igen. Tänk så bra ändå att man kan återanvända leran. Ska försöka göra nya liknande fat, för jag har en blå-grön-lila glasyr som jag så himla gärna vill testa på de här typen av fat. Får jobba på ordentligt i veckan, och passa leran lite mer noggrant så att det inte spricker igen.

Fatet som sprack.

Jag gillade att bygga i fatet, något som jag har gått och klurat på att göra sedan workshopen vi hade under kursen Naturligt konstruerat, där jag byggde vidare på ett söndrigt fat. De här bladen, eller vecken, påpekade Renata gjorde sig rätt bra från sidan, de blev som ett landskap. Blir spännande att se vad som blir av mitt fatbyggande. Det är intressant att tänka på vad som är ett fat egentligen. Thomas, vår drejlärare, menade att här fanns en gräns, att det upphör att vara ett fat och blir konst istället. Men är inte ett fat konst? Slutar ett objekt att vara konst om man kan bruka det? Jag har insett att jag personligen gillar att göra bruksföremål, men med en liten tvist, som gör att man ifrågasätter om man ska bruka det. Som fat fulla med blad eller tekannor täckta med garn. Jag vet inte vad som tilltalar mig i det mötet, ännu, men det kanske jag kommer på så småningom.

I fredags var jag på begravning. En äldre släkting till mig har dött, och lämnat ett stort tomrum efter sig. Göte var en kreativ man och en person som alltid uppmuntrat mig i mitt skapande. Visat hur man kan göra ett landskap av några enkla akvarellstreck och skänkt mig sin silversmide-låda. En person som inspirerade mig och visade på möjligheten att ägna livet åt skapande på olika sätt. Som njöt av furudoft och känslan av fint fint putsat trä. Vi är många som kommer att sakna dig!

Man skulle lägga en ros på kistan men egentligen ville jag skänka dig alla dessa tulpaner med en fantastisk form.

Jag drejar :)

Drejkursen fortsätter, denna veckan skulle vi dreja större fat. Efter mental laddning på måndagskvällen satt jag fart på tisdag morgon. Det var galet kul att gå upp lite i storlek, och faktiskt inte så svårt som jag trodde. Har dragit slutsatsen att med en än tre-fyra kilo lera på drejskivan kräver centrering i omgångar. Har nu gjort fat på 7.5 kilo, men ska fortsätta uppåt har jag tänkt. Den störta utmaningen för mig är att låta det ta tid, man måste vänta in leran och låta den torka innan den klarar att "tänjas ut" hela vägen.

Vår lärare Thomas tog lite foton, så jag tänkte dela med mig av dem!

Så här drejar jag ett stort fat:

Lerklump på drejskivan som centreras.
Här gäller det att vara bestämd!
 

Hål för att göra botten.

Väggen dras upp.

Börjar att vidga formen.

Tadaa!

Ett lite vidare fat. Man ska alltid fixa till kanten!

Försöker jämna ut lite inuti fatet.

Efter drejningen har de beskickats och jag har dekorerat lite med porslinsengob.

Samma dag som faten drejades brände vi en gasugn. Något splittrat fokus, och en del spring eftersom gasen tappade i tryck när det blev frost på tuben. Vi fick sätta tuben som står källaren i en balja med varmvatten. Det gav bra effekt och en rejäl låga som jag och Tina trodde skulle tända eld på stället när vi kom in i ugnsrummet och fick syn på den. Och gasmätaren är sönder, så bränningen var lite allmänt förvirrad...men ack så lärorik!

Igår kväll plockade vi ur ugnen, och jag fick ut en hel del intressanta prover. Det finns så mycket fina glasyrer, och i reduktion blir de riktigt mumsiga! Mina koppar med celadon på som jag brände om blir inte speciellt lyckade så de flesta kraschade jag i soptunnan idag. En härlig känsla. Förutom fat, bränning och prover så har vi haft glasyrteori nu i veckan. Lärt oss att räkna med Segerformler, och det var kul att använda hjärnan till lite matte för en gångs skull. Sen har vi såklart kollat glasyrprover och tittat på olika oxiders inverkan på olika glasyrtyper. Så, det här är vad vi har titta på under dagen.

Prover. Prover. Prover.

Mera prover. Hittat en mörkt lila på porslin som blir riktigt spännande!

Sådär, det var allt för denna gången! Imorgon ska vi göra verktyg och i helgen ska jag hänga i verkstan. Det kommer blir bra!

Sånt som också ska göras. Och ett bröst.

Drejkursen fortsätter, men i slutet av veckan har jag varit galet trött och matt. Inte fått så mycket drejat, men faktiskt blandat en del glasyrprover. Ska bli kul att se om något blir som jag vill ha det :)
På förfrågan kommer här bilder på verktygen som är nya för mig:

Drej-mått. Man mäter hur hög och vid byttan blir , så vet man hur långt man behöver dra upp leran för att göra en till likadan. Och det är ju bra om man vill göra många av samma sort.

Avdrejningsjärn. Hade varit mer pedagogiskt att visa hur det används, men då är jag för lerig om händerna för att fota. Det ser ut såhär i alla fall, och man skrapar liksom av lera från krukan med det.

 När man håller på med lera är det en del fix runt ikring, här kommer lite bilder på sånt!

Man behöver alltid städa.

Jag behöver alltid städa mig själv också.

Lera som ska återanvändas. Ligger på tork och ska sen knådas, knådas igen och slutligen säkert drejas igen. När jag återanvänder lera får jag en sån där bra känsla i magen. Som när man gör nåt nyttigt eller får något alldeles gratis!

 Nu till veckan blir det full fart. Först två dagar drejning, sedan tre dagar glasyrteori och verktygstillverkning. Ser fram emot det! Efter två dagars vila lär drejningen nog gå bättre igen :)
Avslutar det hela med ett bröst! Man kan göra mycket på drejskivan!

Bröst i lergods.

Knåda, dreja, knåda, dreja...

Vårterminen har dragit igång och vi rivstartar med en drejkurs. Fullt ös kan man säga, med mycket teknik och långa pass vid drejskivan. Rätt skönt att bara få fokusera på att göra!

Thomas, vår lärare, demo-drejar och sen sätter vi igång själva. Har nu testat att använda avdrejningsjärn, för att slippa beskicka sen, vilket är galet tidsbesparande. Försöker också vänja mig vid att använda drejmått, vilket jag fortfarande är lite skeptisk till eftersom jag vill kunna göra likadana saker utan att behöva mäta. Men det skadar inte att prova på.

Vi började med cylindrar. En himla massa, som jag bara skar itu och slog ihop igen. Lera är ju rätt praktiskt på det viset, bara att knåda ihop, låta ligga om den har blivit trött (ja, leran blir trött, men då får den vila ett tag så är den redo igen sen). Nu har vi kommit till vidgade former, så det är muggar, skålar och sånt som gäller. Personligen har jag svårt för att hitta en bra form på skålar och kan haka upp mig på det. Så, jag bestämde mig för att jag struntar i att hitta den "perfekta formen", utan bara gör istället.

Cylindrar på gång.

Skålar i fuktskåpet.

Skålar på tork.

Det är så härligt att komma igång med drejningen igen! Otroligt meditativt att sitta där vid den snurrande skivan och för mig är det som terapi. Sen är det rätt tungt med knådandet och drejandet men jag gillar när drejmusklerna börjar ploppa upp igen :). Vad jag inte gillar är mina galet kliande eksem på armarna, mina nedslitna naglar och de spruckna nagelbanden... men när huden vänjer sig vid ständig kontakt med blöt lera kommer det gå över. Ska försöka hålla mig ifrån verkstan idag så att huden för vila, och bege mig ut i solen istället!

Avslut och tacksamhet!

Japp. Nu, idag faktiskt, har vi avslutat höstterminen. Igår var det genomgång på essäerna i konsthistoria och idag har vi haft terminsgenomgång med personligt samtal och snabbtitt på terminsrapporterna som vi har gjort. Det känns rätt bra alltihop skulle jag vilja säga. Jag är grymt peppad inför våren och har många projekt på gång. Häromdagen fylldes jag av tacksamhet över hur bra jag har det; får göra det jag älskar dagarna igenom, har underbara lärare som kan hjälpa mig att definiera det som jag tänkt men inte kunnat sätta ord på själv, går en välplanerad utbildning och har dessutom otroligt talangfulla och ödmjuka klasskamrater. 

Jag är så glad över att hamnat här. Visst saknar jag många bitar i mitt "gamla liv" i Uppsala och mina vänner fattas mig otroligt mycket. Men jag är väldigt glad att inte stå inför infektionssäsongen på jobbet just nu. All heder och ära till ni som kämpar och gör ett sånt fantastiskt jobb inom vården! Tack och lov att ni finns! Men jag behöver antagligen finnas någon annanstans än i vården. Eller åtminstone inte bara där.

Här kommer lite foton på mina projekt under hösten!

Trattarna.
Hur färgas din världsbild?
Vilket filter har du valt?

Tekannorna som jag har klätt in med garn är klara. Det var galet kul att göra dem och dessutom har jag fått mycket reaktioner. Folk vill röra. Tycker att de är knäppa. Det gillar jag!

Tekannan med det lurviga garnet. 

Tekannan med "moss"-garnet.

Inför våren tänkte jag bygga vidare på det här med fransar och keramik, vilket mina lärare uppmuntrade mig att göra. Min plan är att se om jag färga in ull i starka färger och tova på istället för att limma. Vi får se hur det går. Sen ska jag träna och träna så att jag får igång drejningen igen! På samtalet idag diskuterade vi också kring vad jag gör, och vad jag vill göra. Några ord att ta fasta på: Lekfullhet, anspråk på rummet, lustfyllt. 

Förutom fransar och kannor och sånt vill jag fortsätta att göra saker med fötter. När jag själv inte riktigt kunde svara på varför fick jag förslaget om att det kan vara spännande med något undangömt, om att det finns en möjlighet där som man inte vet om. Och visst, så är det ju! 

Eftersom jag fastnat så för det här med fransar ska mina lärare fixa så att jag får använda tuftverkstan på skolan! Ett stort grattis till mig! Nu ska jag bara fixa garn...

Muggar på tå