Mina nya stora fat!

Idag öppnade jag och Tina ugnen som vi gasbrände i tisdags, som vanligt med blandat resultat. Men det är väl smällar man får ta, man måste ju våga testa lite! Vi fick i alla fall till en bra bränning med bra reduktion i hela ugnen.

Jag och ett av mina fat. Den här glasyren är så himla fin!

De här små rackarna är viktiga. Käglorna visar hur varmt det har varit i ugnen.

De tre faten.

Detaljbild.
Den här glasyren var en vild chansning, blev inte alls som planerat men rätt bra ändå :)

Lite mer från ovan.
Svårt att tro kanske, men de två till vänster är samma glasyr, men lite olika leror. Tycker verkligen att de här tre gör sig bra som grupp.

Olika glasyrer i samtal med varandra.

Vackert rinn, och jag är glad över färgen på den här leran som är mixad återvinningslera med allt möjligt i.

Såhär kan det gå. De här glasyrerna trivs inte alls på tekannor. Och porslinsengoben har sprätt av.

Lite muggar. Tyvärr har shinon inuti inte smält ut ordentligt.
Det här var mina slarvmuggar, för att testa hur lite jobb jag kan komma undan med. Ser faktiskt inte så mycket spår av slarvet, så den här glasyren verkar kunna täcka lite av varje.

Vacker glans i den här glasyren.

Som ni ser verkar jag göra det mesta i lila toner. Även sånt som inte ska bli lila får lila nyanser. Verkar som att det ska vara så just nu så det är väl bara att köra på. Saker passar ju ihop åtminstone :)


Sätt dig ner en stund
heter projektet som jag håller på med på kursen som vi läser just nu.

Det handlar om hur mina händer kan använda leran för att sakta ner och känna in. Hur mjuk den kan vara. Hur följsam och glatt den kan bli. Hur händerna kan kupas runt den och fingrarna löpa längs med.

Jag har helt enkelt gjort saker som jag tycker om att känna på. Tanken är att sakerna ska finnas till för att sätta sig ner en stund, och jag har delat upp den lilla stunden i fyra steg. Tror att jag får beskriva det här mer ingående en annan dag när jag vet lite mer hur jag ska uttrycka det hela, men här kommer iaf lite bilder:

Del 1; känn in känslan. 

Del 2; leta runt, fundera.

Del 3; lösning, testa

Del 4; komma vidare, ta en sak i taget.
(De ska vara på en tråd)

De här sakerna är ju egentligen inte alls gjorda för att tittas på, utan bara att kännas på, så bilderna säger egentligen inte så mycket. De är i lagom storlek för att båda händerna ska kunna känna runt samtidigt. Jag har arbetat med glättning så leran är jätteblank och len på vissa ställen, men taggig på andra där jag satt duttat engob. Ska göra nån omgång till med prylar så att jag har lite att välja på, och kanske färga in leran lite. Kanske nån dutt av glasyr någonstans. Vi får se hur det blir!

En mask är en mask?

Det är något speciellt med masker. Bland reklamen som vi fick hem dök det upp några roliga masker bara sådär, och de har jag lekt med lite. Jag har också kopplat ihop det här med masker med skisskursen som vi har just nu. Masker är definitivt något skapar revir på olika sätt, vilket vad temat för kursen. Vad händer när man klär sig i någon annans ansikte? Jag ser på mig själv annorlunda när jag tittar mig i spegeln, och frågan hur masken kan påverka den jag är. Både för mig själv och andra. Nu när jag börjat jobba med maskerna kom jag att tänka på en bok. Min favo-bok någonsin kan man säga. Den heter Cirkus, Hans Gedda har tagit bilderna och Bodil Malmsten skrivet dikterna. Tyvärr finns den inte i min ägo, är slut överallt, så om någon ser den på ett antikvariat någonstans köp den! Och sälj den till mig!

På svt play, K-special, finns en dokumentär om Hans Gedda. Tyvärr ligger den bara en ute en vecka till så passa på att se den! 

http://svtplay.se/v/2721636/k_special/geniet_fran_flen_-_hans_gedda?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2745839/sb,p102870,1,f,-1

Det här är min favo-mask.

 Jag bestämde mig för att göra ett tryck inspirerat av masken ovan. Vår uppgift på den här kursen är att synliggöra vår kreativa process, genom att jobba i 2D; fylla ett stort papper med vad vi vill, och sedan göra något med det här pappret i 3D på måndag. Har tänkt att hinna måla baksidan grön innan dess.

Karvar för att få linoliumtryck.
Jag har nästan inte jobbat något alls med tryck, men misstänker att en ny värld snart kommer att öppna sig.

Bland det bästa med min skola är att det finns roliga saker att leka med i varenda hörn. Som den här spegelboxen tex.

Förutom skisskursen så fortsätter arbetet med Berättelser i lera och jag blev himla lättad när jag insåg att jag kan göra verklighet av ett projekt som jag velat komma igång med länge. Det heter för tillfället "Sätt dig ner en stund", och består av keramiska föremål som man ska sitta ner och känna på. Inspirerat av hur leran kan hjälpa mig att hitta fokus och flöde. Jag är bara i början än så länge, men så småningom dyker det nog upp bilder. 

Det här med konceptuell konst blir allt mer spännande och efter en utställning på konstepidemin i fredags inser jag att en historia bakom något kan vara himla betydelsefullt. Göra någonting som först verkar rätt ointressant till något spännande som ligger kvar i medvetandet hos betraktaren i flera dagar.

Sen har jag spenderat en himla massa med att blanda glasyr, göra färgkropp och engobprover. Inbillar mig att jag kommer ha stor nytta av det senare. Jag vill ju så gärna hitta färger som jag trivs med, och det verkar krävas en del provande.

En himla massa engobprover lär det bli.

Färgkroppar innan bränning.

 Nu till veckan misstänker jag att det blir fullt ös. Skiss, glasyrteori, konsthistoria och jobba vidare på berättelse-kursen. Sen ska jag bränna en gasugn också, jag hoppas på att få ut en del fint. Lite tekannor, stora fat och saker som samlat damm sedan drejkursen.

Nya kurser!

Datakursen är avslutad, jag har tagit några glädjeskutt över att jag slipper sitta i en datasal på ett tag, och vi har påbörjat två nya kurser. En skisskurs, som ska handla om REVIR, och en kurs om Konceptuell konst som heter Berättelser i lera.

Det är ju rätt inne med konceptuell konst, och jag hade lite motstridiga känslor inför den här kursen. Funderade på om jag skulle behöva jobba i lera och göra små historier? Sån där "story telling" är nog inte riktigt min grej. Men efter att haft den första lektionen med Frida, vår gästlärare (spana in på fridamalarborn.se) är jag grymt taggad. Vi blev matade fulla av intryck under ett bildspel som hon visade, och hjärnan går på högvarv. Nu gäller det bara att sortera upp saker lite. Eller ganska mycket. Allt ihop verkar otroligt spännande men väldigt läskigt!

Jag insåg också att kursen Naturligt Konstruerat som vi hade i höstas handlade mycket om konceptuell konst. Under den hände det mycket med mig, jag hade galet roligt och öppnade upp för nya vyer. Kan hoppas på att den här blir minst lika bra. Jag har ingen aning om vad det kommer att leda till inom mig, och vad jag kommer att göra i de här kurserna, men här är sånt som jag för tillfället pysslar med och tänker på.

Det bästa med att skolka från datalektionen är att jag gör tekannor istället.
Än så länge helt obrända. 

Tittar på engobprover och tänker att det är svårt att hitta färger att älska på lergodset.
Åtminstone om man inte vill använda sig av farlig men strålande vacker blyglasyr.

Jag tittar mig i spegeln med masker som min kombo fick i nån reklam.
Om man har mask blir allt annorlunda. Ungefär som när man tittar genom trattar fast på sig själv.

Min name-dropping bok fylls på flitigt.
In med en himla massa nya namn efter Fridas föreläsning i tisdags!

Jag hittade silkespapper på en billig affär.
Det är så fina färger. Och det är så fint när ljuset skiner på och igenom.

Av någon anledning så tänker jag mycket på kött också. Jag är i en köttig period. Min kropp känns mycket som av kött och blod, och jag har ätit mer kött än vanlig. Det kan kännas konstigt att köpa kött i affären, man ser verkligen inte vad det är. En låda kött. Typ som ett paket pasta. Det är lätt att tappa respekten för vad det faktiskt är i den där lådan.

Köttfärs. Jag kanske vill använda köttfärs i mitt projekt.
På något sätt.

Ordning och reda, frustrations-fri fredag

Tänka sig. Imorgon är det fredag och en vecka av data är avklarad, utan gråtattacker och stor (endast liten) frustration. Som vanligt så lär jag mig massor, men mest har jag fått bekräftat vad jag faktiskt redan vet: de är inte smarta. Datorerna alltså. Och framför allt inte skrivarna. Skrivarna har marginaler i kanterna som de själva bestämmer över och som gör att ett perfekt dokument i datorn i själva verket kan bli galet skevt när man skriver ut. 

Men det är ok, man får försöka att lära sig skrivarnas språk. Och sen varje enskild skrivares dialekt, för de tolkar var och en informationen de får från datorn på lite olika sätt. Jag som vanligtvis har en hyfsad positiv inställning och tror att saker löser sig lätt har numera utarbetat en strategi när det gäller datorer och utskrift; tro aldrig att det funkar förrän du har det på papper.

Mina foldrar på G i datasalen.
Skriva ut, vika, fixa marginaler, skriva ut, vika, fixa om igen, skriva ut...

Nåväl, jag har gjort lite annat under veckan också, och här kommer lite bilder på det: 

(Misstänker att det är någon spontan bearbetning av frustrationen som ersättning av tårarna. Mycket bättre och mycket mer konstruktivt måste jag ge mig själv beröm för).

Jag har möblerat om och städat på min verkstadsplats.

Jag har sorterat, tittat på och sorterat om mina glasyrprover.

Bränt engobproverna och nu är de i ugnen igen.
Nästa vecka kanske jag kan använda mig av resultatet.
(Jag har byggt en lite hylla också, där mina verktyg står. Den skymtar där bakom, med den fina blå duken på).

Imorgon har jag som mål att fixa in min signatur i datorn. Det ska jag nog klara. Men jag tror det först när jag ser det!

KROPP

Efter en veckas modellstudier är vi helt slut allihop. Förutom konstant mätande och intensivt tittande har vi dessutom behövt SAMARBETA för att bygga upp vår skulptur. Vi har jobbat i grupp!
Det var faktiskt galet roligt, men jag märker hur utmattad man blir av konstant kommunicerande när man blivit van att vara ifred med sina tankar. I vilket fall, vi i vår grupp på fyra och sedan tre personer tror jag hade kul allihop, diskuterade en himla massa och kände oss hyfsat nöjda med resultatet. Hon har liksom en känsla i sin kropp som är skön och vilande.

Själv tyckte jag att det var svårt att hitta en kärlek till skulpturen när vi var så många som jobbade på den samtidigt. Jag tror att det är när jag får den där kärleken till det jag gör som det faktiskt blir bra och en känsla hittas i uttrycket. Men i fredags så kände jag faktiskt att mitt hjärta slog några extra kärleksfulla slag för skulpturen!

Vi inledde med att i vår grupp hyfsat fort få upp en kropp under måndag förmiddag. Sedan ägnade vi tiden åt att försöka hitta positionen i kroppen och få rätt längd på kroppen (stora operationer som att tex kapa av ryggen och köra in en träbit som förlängning). På onsdagen fick vi byta skulptur. Det var så skönt, jag var så trött på vår som aldrig fick axlarna rätt eller låren på rätt plats. Det var bara att börja skära och kapa igen på den nya kroppen :)

Så här långt hade vi kommit på måndag förmiddag.

Virginia hugger i ryggen!

På fredag morgon skulle vi få till ett huvud fort som attan.

Skulpturen så klar som vi hann få den.

Med de andra i salen.

Detaljbild.

 Efter redovisningen kapade vi ner allt igen, ner i plastpåsar och vi ska få köpa lera till halva priset. Tänkte att det kunde vara bra material till stora fat, även om det blir lite jobb att rensa leran från frigolit och annat skräp.

Sofie.

Nu väntar två veckors datakurs. Kan inte påstå att jag ser fram emot det, datorer gör mig deprimerad. Men antagligen kommer jag att lära mig massor igen. Typiskt.